– Under 35 års tid har jag hållit på och arbetat med bilder som finns i den här utställningen. Det första intrycket är kanske att ”oj, jag trodde att den här killen var fixerad vid att bygga skorstenar, men det här är mycket rörigare än så”.

Jan Svenungsson är bosatt i Berlin. Han föddes i Lund, men kom till Uppsala i andra klass och bodde här till 18-årsåldern. Svenungsson är inne på sin tredje professur som konstnär, just nu på Universität für angewandte Kunst i Wien.

I utställningen ”Det eviga nuet” på Uppsala konstmuseum visas hans bredd i form av foton, teckningar och målningar.

Men skorstenarna är också ständigt närvarande. Hans fäbless för skorstenar började genom att han fotograferade en skorsten i Stockholm i slutet av 80-talet och satte speciella ramar på den. Så fick han en förfrågan från Moderna museét om att ha en utställning där.

Det resulterade så småningom i elva skulpturer i form av skorstenar, varje gång en meter högre än föregående. Precis som i Tegnérparken i Uppsala vållar de alltid diskussioner.

–  Vad gör du här? Jag bygger en skulptur. Så säger vän av ordning att det inte är en skulptur, det är en skorsten. Vem är det som bestämmer det? Jag är konstnär och säger att det här mitt konstverk och det har formen av en skorsten. Vän av ordning som är på dåligt humör säger att det inte är möjligt. Vem av oss har rätt?

Föredrar att måla

Men av alla konstslag tycker Jan Svenungsson bäst om att teckna och måla.

– Det finns nåt härligt med att själv göra en teckning eller målning i den egna ateljén. I den stund man kommer in i ett flow är det bara jag och bilden och min föreställning om att den här bilden ska bli nånting alldeles extraordinärt som ska få en oändlig betydelse. Det kan jag få drömma om. Jag är inte beroende av teknik eller en process, det är bara jag och bilden. Teckna och måla är nånting essentiellt för mig, säger han.

Jan Svenungsson är även aktuell med utställningen ”Är här nu” som hänger på Bror Hjorths Hus. Utställningen hänger mellan den 8 februari och den 26 mars.