Uppsalabon Neda Remadi berättar att hon under tonåren var placerad på tretton olika ungdoms- och behandlingshem.
– Jag vantrivdes på de flesta och kände mig inte förstådd, säger hon.
Ensamma julaftnar
Hon berättar att många ungdomar på hemmen fick besök och julklappar av sina familjer. Men enligt Neda Remadi fick hon vänja sig vid att tillbringa julen på rummet – i ensamhet.
På ungdomshemmen passerade högtider och födelsedagar som vilken annan dag som helst.
Sonen blev vändningen
När hon blev mamma för tre år sedan insåg hon att hon inte ville föra vidare sin känsla för julen till sonen. Redan vid sonen Leonels första jul var hemmet julpyntat från golv till tak.
– Jag gillar att pyssla och insåg att jag ville ge min son fina julminnen. En gång var jag uppe en hel natt för att hinna julpynta innan första december, säger Neda Remadi och fortsätter:
– Det läker något i mig när jag ser min sons reaktion när han vaknar på morgonen.
I klippet: Vändningen från ”grinch” till julfantast – för sonens skull.