För två veckor sen samlades vänner och grannar i Sala backe för att hedra 23-årige Mogos Amanuel Tesfemariam som sköts till döds utanför sin bostad. Han var inte det tilltänkta offret utan bodde på samma adress som en anhörig till gängledaren Rawa Majid, ”Kurdiska räven”, som står på den ena sidan efter en intern splittring i det gängkriminella nätverket Foxtrot.
”Då hade reaktionerna varit starkare”
Utöver minnesstunden har det inte varit några offentliga demonstrationer eller aktioner mot gängvåldet i Uppsala, som vid flera fall den senaste tiden, skadat människor som inte har något med gängkriminalitet att göra.
Dels beror det på att demonstrationskulturen i Sverige är ”fattig” men även för att gängvåldet normaliserats och på grund av offrens etnicitet. Det menar Irene Molina, professor i kulturgeografi vid Uppsala universitet.
– Jag tror att om offren hade varit etniska svenskar så skulle förmodligen reaktionerna varit starkare som kollektiv handling. Man kanske skulle anordna demonstrationer och kampanjer för att påverka makthavare att göra någonting konkret, säger Irene Molina.
Varför är det så?
– Det är det vi pratar om i forskningen – det har skett en rasifiering av samhället, befolkningen och platserna. Vi förhåller oss olika till människor beroende på deras ursprung, säger Irene Molina.
I klippet: Irene Molina om att det de senaste veckorna varit ganska tyst i Uppsala. Kommunalrådet Erik Pelling ger sin bild.