Felicia Grimmenhag från Bålsta var 17 år när hon blev påkörd av en bil och tvingades att amputera bort båda benen. I dag är hon en av landets främsta pararyttare. Hon har deltagit i EM i paradressyr och siktar på Paralympics.

När hon får höra om situationen på Bälinge ryttarförening blir hon konfunderad, men också angelägen om att parterna hittar en lösning. Vem som bär ansvaret för att rideleverna får hålla sig, eller hålla till godo med ett dass, vill och kan hon inte kommentera. Hon ser i dag bara förlorare i förhandlingarna om en bättre toalösning, som pågått till och från i åtta år.

Tid som gått till spillo

– Tråkigt att så mycket tid har gått till spillo – åtta år, säger Felicia Grimmenhag.

Hon beklagar att föreningen gått från en stor verksamhet för funktionshindrade till nästan ingen alls:

– Ridning är rehabilitering för många som är funktionshindrade. Det måste ha varit många som helt plötsligt blir av med sin träning, säger hon.

Har du själv kommit till någon ridskola någon gång och mötts av ett utedass?

– Nej, det har jag inte varit med om.

Om du var i ridskolans kläder – vad skulle du göra?

– Jag skulle försöka se vad för bidrag det finns för att anpassa anläggningen.

Funktionshindrade skulle vinna på en bättre lösning, men det skulle alla göra, anser Felicia Grimmenhag:

– Att lösa det här måste ligga i allas intresse.