Vad minns du från pandemin? Dela dina minnen i chatten.
Fem år efter första fallen av covid-19
Anonym • Jag hälsade på en vän på Gotland årsskiftet 19/20. Hon blev sjuk, och fick svårt att andas och åkte in akut. 5 dagar efter fick jag något som jag trodde var en vanlig influensa. Ytterligare några dagar efter det kom andningsproblemen. Jag åkte in med ambulans och fick ligga i en korridor hela natten. Trolig astma trodde de då. Fanns inga covidtester då ingen i Sverige blivit sjuk innan. Fick astmamedicin som inte hjälpte. Under flera månader åkte jag in och ut på akuten, ibland med ambulans pga svåra andningsproblem. Jag fick aldrig ta covidtest då jag inte varit i Kina eller de andra drabbade områdena. På kvällen visste jag inte om jag skulle vakna på morgonen då jag hade så svårt med andningen. Jag satt upp och sov tills jag något år senare fick en säng med höj- och sänkbar huvudända. Blev ordinerad mer och starkare astmamediciner som inte hjälpte. Jag bemöttes av oförstående läkare på akutmottagningarna som trodde det var psykosomatiskt. Ytterligare symptom följde under hela våren/hösten 20/21 som klådan i hårbotten, håravfallet, förvrängda luktsinnet, jag kände röklukt, och dofter som inte fanns. Jag trodde det brann hemma. Eller i närliggande hus. Sen hösten 20 då knappt kunde stå upprätt utan att svimma. Enorma bröstsmärtor och yrsel, ultraljud hjärta visade läckage i en hjärtklaff. Någon månad senare brast allt. Det var som jag drabbades av någon slags fysisk och psykisk utbrändhet, det bara smällde till på ett möte på jobbet. Jag kunde inte vara kvar på grund av de starka lysrören och ljudet från allas röster. Tiden som följde klarade jag bara sitta hemma med levande ljus som ända källa, jag klarade inte någon form av skärm, kunde knappt umgås med vänner då jag inte orkade med ljud eller andra intryck. Våren 22 fick jag äntligen komma till Postcovidmottagningen på Danderyd efter att ha varit på otaliga läkarbesök för olika postcovid symptom. Jag kom långsamt tillbaka. Har fortfarande mkt andningsbesvär, får mediciner, och sover med mask men tacksam jag lever.
Fint att höra att du är tacksam efter det du varit med om.
Tack för att ni delat med er av era minnen och erfarenheter från tiden under coronapandemin i Sverige.
Vi avslutar nu chatten för den här gången. Ta gärna del av vår journalistik som handlar om detta här:
https://www.svt.se/nyheter/om/fem-ar-sedan-covid-kom-till-sverige
Ont och gott. • Jag minns att folk gärna kallade oss inom vården för hjältar och änglar! Men sen när tiderna för PCR-test inte räckte till alla så fick vi heta "skitskallar" och skulle bli anmälda... Sen om det dök upp en ledig tid, ja, då var vi åter änglar enligt samma personer som precis skällt ut oss enligt noter. SÅ tröttsamt...
Sen minns jag ute i allmänheten att ingen vågade hosta till eller harkla sig, för då fick den genast mördande blickar från alla håll. Ledde till skämtet om att det blivit mer okej att släppa en ljudlig prutt än att råka hosta till.
Sen att det var positivt att folk skulle hålla sig hemma/inte smitta andra om de var sjuka.
I efterhand har jag undrat vad toalettpapper-bunkrarna gjorde av allt toapapper? Har de fortfarande kvar av det?
Sen sorgligt med gamla som egentligen var pigga och sociala men inte vågade annat än isolera sig.
Maria • Jag har omvärldsbevakning av sjukhusrelaterade nyheter som en liten del av mina arbetsuppgifter. På sociala medier i slutet av januari började filmer visas av ett snabbuppfört sjukhus i Kina likt denna länk från Norge. https://tv.vg.no/nyheter/se-corona-sykehuset-bli-bygget-paa-to-minutter?id=191815 Jag talade med kollegor och bekanta om Sveriges erfarenheter av Spanska sjukan och TBC. Men då såg inget hotet om spridning till Europa. Den Svenska tv-serien "Världens hemskaste sjukdomar" uppenbarade att skolbarn kunde mer om epidemier än gemeneman som ej jobbar inom vården. Min familj åkte på sportlov under februari. Vi hade då varit sjuka i influensa eller lunginflammation före eller under den veckan. Jag blev sist sjuk och låg i sportstugan och tittade på tv. Där sändes nyheter från Italien med militärfordon fyllda av likkistor. När jag kom hem satte jag mig i självkarantän i och med att jag inte visste om även jag osannolikt hade covid. Mina kollegor höll då på att bygga upp ett provisoriskt sjukhus i mässhallar i Älvsjö för 600 patienter. Jag deltog bara några dagar under slutet med dokumentation och framför allt kring alla fabriksnya moduler på parkeringsplatsen med värdiga "rum för avsked" och hantering av eventuellt avlidna och dess anhörig. Men som tur var hade Region Stockholm under en föregående 5 årsperiod just satsat på ombyggnader och tillbyggnader vid de större sjukhusen. Projekt som just berörde Intensivvård, operation och uppvaksavdelningar. Parallellt med Älvsjö fältsjukhus anpassades ovan nämnda avdelningar till att möta pandemin. Inom regionen klarade man att möta de svårast sjuka på de ordinarie sjukhusen och fältsjukhuset avvecklas och behövdes ej heller under covids andra våg eller nästkommande vågor. Nationella erfarenheter har sedan dess erhållits inom både vården och förvaltning av vårdfastigheter. Fortfarande är handsprit och distans till den man talar med del av mina nya rutiner i vardagen.
Jan • Jag började på ett nytt arbete i december 2019, när covid-19-pandemin kom.
Vi skulle på mässa med utbildning, men den ställdes in. Andra år har vi på OrdBild kunnat sända en video och svara på upplästa frågor från chatt.
Vi behövde växla om vilka, som fick arbeta på plats. Vissa dagar promenerade de av oss, som inte fick arbeta på plats. Vi promenerade i närheten av hemmet, men några tillsammans.
Handtvätt med handsprit efteråt infördes tvingande vid dagens början och vid pauser och det har vi kvar.
De yngre i kören sjöng med två meters mellanrum och de daglediga promenerade varje torsdag. Så småningom ordnades även en promenad per månad på lördagar på olika ställen. Sång med minst två meters avstånd på större gräsplaner eller så.
Ett antal av oss kunde inte åka till släktingar på olika ställen, utan blev "fast" i Uppsala.
Jag mätte upp vår kvarterslokal, placerade ett bord per person med avstånd. Handtvätt och hansprit först. Plasthandskar och egna bestick att ta med för var och en. Munskydd av enbart vid egna bordet. Vi kunde ses, men med avstånd.
Jag och min syster kunde vaccinera oss, men pappa kunde inte av olika skäl. Efter halvtannat år lyckades det till slut, men det var så mycket bekymmer med läkare, som inte gick att kontakta, utsättning av medicin, provtagning, svar som inte kom fram i tid, göra om allt igen och så vidare, så inget mer där.
Tegnells foto fortsätter påminna om handtvätt.
Läkare och vårdpersonal frågade om jag själv var läkare, när de såg mig tvätta händerna.
Pappa är glasmästare och lagade maten hemma. Då behövs också rena händer.
Min nära hundraåriga granne fick jag inte besöka, trots att hon bad om det, men jag såg till att stå nedanför hennes balkong och ropa. Tyvärr, hörde hon inte till slut, ramlade, jag fick bara lämna in hennes tidningar till avdelningen. När hon skulle till mellanboende fanns det inte plats den dagen. Under natten efter dog hon.
Renée • Både jag och min man (båda i 70-årsåldern) friska, aktiva, fick tidigt covid (innan vaccinet kom) men vi märkte inte alls av det. Hade vi inte testat oss hade vi aldrig kunnat tro det var covid. Lite feber 2 dagar, inga andningsbesvär. Det enda som jag fick var att jag tappade luktsinnet, men jag tränade upp det igen och efter ca 3 månader var det tillbaka. Vi har heller inte känt av några problem efteråt. Så vi hade tur som fick det så lindrigt. Vi har också tagit alla vaccin.
HÄR FINNS HJÄLP OCH STÖD
Kontakta en psykiatrisk akutmottagning eller ring 112 om du mår så dåligt att det känns outhärdligt, eller om du har självmordstankar eller självmordsplaner.
Nedan hittar du kontaktvägar till andra organisationer för stöd och hjälp.
Mind Självmordslinjen. Chatta via mind.se eller ringa 901 01. Alla dagar, dygnet runt.
Bris – Barnens rätt i samhället. Chatta via bris.se eller ringa/smsa 116 111. Alla dagar, dygnet runt.
Jourhavande medmänniska. Chatta lördag-tisdag klockan 21.00-00.00 eller ring 08-702 16 80 alla dagar klockan 21.00-06.00 .
Jourhavande präst. Ring 112 och be om att bli kopplad till jourhavande präst, alla dagar klockan 21.00-06.00.
SPES – Riksförbundet för Suicid Prevention och Efterlevandes Stöd. Chatta 14.00-15.30 och söndagar 18.30-20.00 eller ring 020-18 18 00 alla dagar klockan 19.00-22.00.
Vårdguiden. Ring 1177 om du behöver hjälp med var du kan söka vård. Alla dagar, dygnet runt. Se en längre lista med kontaktuppgifter på 1177:s hemsida.