Under en skogspromenad i Bayern i Södra Tyskland hittade 12-årige Christian Ortmann en död nötskrika. Han tog med sig den hem för att föreviga.

– Jag började experimentera – köttet togs ut och stoppade in lite alkohol. Några dagar senare undrade min mamma varför mitt rum luktade så unket, säger Christian. 

Det blev startskottet för djurkonservatoryrket och efter att ha flyttat till Sjuhärad på 90-talet är Christian i dag en av få djurkonservatorer i landet.

På dagarna arbetar han som trafikskolelärare och på kvällar och helger är han djurkonservator.

Tillstånd från Länsstyrelsen

– Det är tidskrävande men fantastiskt roligt. Brunbjörnen tog över 200 timmars arbete, säger han. 

För att stoppa upp björn som klassas som statens vilt måste det finnas dokumentation och spårning för hur djuret dött. Han har tillstånd från både Länsstyrelsen och Jordbruksverket för sin verksamhet. Ofta får han telefonsamtal från folk som tror att han kan stoppa upp allt. 

– De hade hittat ett påkört lodjur och frågade om jag kan göra något med den. Men jag sa “då kontaktar du polisen”, säger Christian. 

Dregel – en specialeffekt 

För Christian Ortmann är arbetet inte bara ett hantverk, det är konst. Varje djur kräver noggrannhet, från fixeringsnålar till detaljerade skumplastmodeller. 

– Det liknar en kirurgs precision, men med en konstnärlig sida – som att skapa specialeffekter som djurets dregel med hjälp av nagellack, säger han.

Lär upp sonen

Enligt Länsstyrelsen finns det endast nio djurkonservatorer i Västra Götaland. Christian har börjat lära upp sin son som gjort sitt första djur, ett vildsvin som nu hänger på väggen i verkstaden.

– Min önskan är att min son vill ta över en dag men det går inte att tvinga fram. Att ta hand om djurens skinn, ta bort fett och biprodukter passar inte alla, säger Christian.