Just nu pågår den årliga kalkningen av sjöar och våtmarker i Västra Götaland, men många områden riskerar återförsurning när pengarna inte längre räcker till. Det statliga anslaget till kalkning är oförändrat, medan priserna har stigit så pass mycket att omkring en tredjedel av områdena där kalk vanligtvis sprids blir utan.
– Det är en väldigt kritisk situation. Som läget är nu är det många vatten där vi riskerar att förlora allt det vi kalkat för de senaste 40 åren, säger Malin Frisell, kalkningssamordnare på länsstyrelsen i Västra Götaland.
En långsam process att återställa vattnet
De aggregerade utsläppen av svaveldioxid i Sverige har minskat med 85 procent sedan 1990, men marken minns och processen att återställa vattenkemin tar tid. Kalkningen behöver därför fortsätta, enligt Malin Frisell.
– Åtgärder som att riva ut vandringshinder är lönlöst om fiskarna ändå inte kommer trivas i vattnet, säger hon.
Pengarna räcker inte till
Det statliga anslaget där 172 miljoner går till kalkning har minskat – från 1,6 miljarder ifjol till 1,1 miljarder i år. Men enligt Johan Kling, avdelningschef för vattenresursförvaltningen på Havs- och vattenmyndigheten, har pengar plockats från andra åtgärder för att medlen till kalkningen inte ska minska.
– Det är en svår ekvation att lösa när pengarna inte räcker till. Det är inte heller lönt att kalka om vi inte har en fungerande fysisk livsmiljö i sjöarna, så vi kan inte bara förskjuta alla medel från exempelvis restaureringen eller arbetet med invasiva arter, säger Johan Kling.
Upp till politiken
Ska kalkningen bibehållas på samma nivå som tidigare måste regeringen besluta om höjda anslag, enligt Johan Kling.
SVT har sökt klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L), som inte vill ställa upp på en intervju.