Matz Berggren forskar vid vid Göteborgs universitet, i en intervju med SVT Nyheter Väst listar han flera arter som hotar västkusten.
– Risken finns att framtiden kan bli väldigt otrevlig, säger han
Den asiatiska blåskrabban som påträffats två gånger tidigare, en på Hönö och en på Ustö, hittades i augusti i ännu ett exemplar, också då på Hönö. Det är en liten krabba som förökar sig snabbt och som trivs vid öppna stränder med frisk algväxt.
Äter snabbt
Man vet fortfarande inte om den asiatiska blåskrabban förökar sig här, men om den gör det riskerar den att slå ut våra vanliga krabbor eftersom den asiatiska blåskrabban både äter och förökar sig snabbare än den svenska arten.
– De är lite som Egyptens gräshoppor, säger Matz Berggren.
Han berättar att danska forskare också hittat den besläktade asiatiska penselkrabban i södra Danmark och att de båda arterna sakta tycks vandra uppåt.
Den kinesiska ullhandskrabban är egentligen en sötvattensart, men den förökar sig i marina miljöer och kan därför vara aktuell för västkusten. Arten kan vandra långa sträckor på land, är väderleken fuktig nog kan krabban gå i drygt tre veckor.
Också amerikansk hummer har påträffats kring Västkusten. I fjol fastnade flertalet i fiskarnas tinor, framför allt i Lysekilsområdet. Nu hoppas Matz Berggren att man ska få upp betydligt färre eftersom den amerikanska hummern hotar våra egna humrar.
Svårt att skilja spökräkor åt
I Gullmaren och söder om Strömstad har man hittat japansk spökräka. Arten är lik våra egna spökräkor och det krävs mikroskop för att man ska kunna skilja de båda räkarterna åt.
– Det verkar som att den japanska spökräkan håller på att ta över lite försynt. I våras hittade vi inte en enda av våra egna spökräkor vid provtagningar i Gullmarsfjordens mynning, säger Matz Berggren.
I Norge har man problem med just japanska spökräkor eftersom den sätter sig på laxodlingskassarna och täpper till odlingarna.
Slät havstulpan är en ofta bortglömd invasiv art eftersom den kom redan i mitten av 1800-talet. Idag sitter den på de flesta båtar.
Invasiva arter hotar ursprungsmiljön
Matz Berggren säger att det är viktigt att skilja på invandrade arter och invasiva arter. De förstnämnda ställer inte till lika stora problem eftersom de naturligt finns eller har funnits i grannområden.
När miljön förändras och de vandrar in är det ofta så att de förutsättningar som kontrollerar beståndet – så som rovdjur och parasiter – också följer med. Dessutom brukar de arter som fanns där innan flytta på sig i samma takt och de vandrande arterna konkurrerar därför inte ut varandra.
Bör rapportera
En invasiv art är däremot en främmande art som kommit till Europa och sedan tar för sig. De regleringsmekanismer som ska kontrollera beståndet av de här arterna följer inte med, vilket gör att invasiva arter kan ta över och förstöra för andra arter.
Matz Berggren säger att även privatpersoner bör rapportera om de hittar främmande arter, då till Havs- och vattenmyndigheten.