Den femte augusti förra året rasade allt för Maria Larson från Stenungsund. Bokstavligt talat.
– Den kändes som det klonkade till i buken. Och så kände jag att något som tryckte ut ur slidan på mig, berättar hon.
34-åriga Maria hade drabbats av framfall, en relativt vanlig åkomma hos kvinnor som fött barn vaginalt. I samband med sin första förlossning för 16 år sedan fick hon stora bristningar, men det var först förra året som skadan manifesterade sig på allvar.
– Livmodern åkte ner, och även främre och bakre bukväggen åkte ner, berättar hon.
Rädd för att kissa på sig
Maria Larson och hennes sambo skyndade sig till gynakuten, och fick där veta att Maria måste opereras. Läkaren satte in en prolapsring i slidan för att hålla livmodern och slidan på plats och så skickades hon hem. Hur lång tid det skulle ta tills hon fick sin operation kunde han inte säga.
– Jag trodde max jag skulle behöva vänta i tre månader. Jag trodde ju på vårdgarantin, berättar Maria Larson.
Men månaderna gick. Hon hade stora problem med prolapsringen som skavde mot ärr från tidigare bristningar, kunde inte träna eller leka med sina barn.
Dessutom fick hon fick inkontinens, en vanlig biverkning av framfall.
– Det har känts jobbigt att gå ut, för jag har inte vetat om jag kommer kissa ner mig.
Mamma erbjöd sig att betala
Maria Larson kontaktade själv både sin allmänläkare och gynekologin på Sahlgrenska. Svaret hon fick var hela tiden att hon skulle vänta. Hur länge kunde ingen säga.
I januari fick hon komma till Östra sjukhuset där hon blev undersökt av läkare, som än en gång fastslog att hon behövde opereras och skickade hem henne. Enligt Maria verkade läkaren uppgiven och ryckte bara på axlarna när hon frågade hur länge till hon skulle behöva vänta.
– Så jag väntade ut de här tre månaderna, sedan började jag kolla runt på andra alternativ.
Den 27:e augusti i år, nästan tretton månader efter att Marias livmoder lossnade, blev hon slutligen opererad. Men det var på Carlanderska, och Maria Larson fick betala ur egen ficka.
– Min mamma som är pensionär sålde av sin skog och sa till mig att ringa Carlanderska, och att hon skulle betala. ”Du kan inte gå så här längre” sa hon till mig.
Någon måste ta ansvar
Operationen på Carlanderska kostade på 96 000 kronor, en summa som Maria Larson aldrig skulle haft råd med själv, säger hon.
Lotta Wassén, verksamhetschef för gynekologi och obstetrik på Sahlgrenska säger till SVT Nyheter Väst att de långa köerna beror på brist på operationssjuksköterskor och narkosläkare.
En vecka innan operationen på Carlanderska kom ett brev från Sahlgrenska. Maria Larson erbjöds att komma på ett första besök i början av september, men efter alla turer och utebliven operationstid vågade hon inte chansa och avboka sin operation.
– Det är mycket med det här som är för jävligt. Man måste vara ärlig med vad det är som är problemet. Och någon måste ta ansvar för att det ser ut som det gör, säger hon.