Marianne Skoglund föddes i juli 1980 och kom till sina svenska adoptivföräldrar en kort tid därefter. Hennes adoptivföräldrar fick höra att hennes mamma inte kunde ta hand om henne och därför hade lämnat bort henne.
Liksom många andra adoptivbarn undrade hon över sitt ursprung och för ett antal år sedan sökte hon till programmet Spårlöst i TV4. I programmet hittade filmteamet hennes mamma i Chile, och Marianne och Juanita Yáñez, som hon heter, återförenades.
– Det var då jag fick reda på att inget stämde med den information mina föräldrar fått när jag adopterades, säger Marianne Skoglund.
Det visade sig att Juanita Yáñez hade sökt efter Marianne ända sedan hon försvann.
Nu har det gått flera år men enligt Marianne lider hennes biologiska mamma fortfarande svårt av det hon råkat ut för.
– Hon tar det jättehårt. Hon visste inte om jag levde, hon gick bara och väntade på att jag skulle dyka upp.
SVT är med när Marianne och Juanita videochattar. Känslorna svämmar över, som varje gång de ”träffas” över nätet.
Förfalskad namnteckning
Juanita berättar ännu en gång om hur hon anser att adoptionen gick till.
– Det var en socialarbetare som sökte upp mig på sjukhuset när Marianne var nyfödd. Efter en liten tid kom hon tillbaka och tog Marianne ifrån mig. De sa inte vart de förde henne. När jag sedan sökte efter henne sa de att jag skrivit på ett papper om att jag godkände en adoption, men det är inte sant. Jag kunde inte ens skriva på den tiden, säger Juanita.
Bland Mariannes handlingar från tiden för adoptionen finns ett brev skrivet av samma socialarbetare. Där finns en utförlig förklaring om varför Juanita valde att adoptera bort henne, att hon inte hade ekonomiska möjligheter att ta hand om henne och så vidare.
– Allt är bara påhittat. Det är uppgifter som aldrig har kommit från Juanita, säger Marianne Skoglund.
Under flera år sökte Juanita efter Marianne och hon ska hela tiden ha fått olika svar om var Marianne befann sig. Varje gång fick hon höra olika städer i Chile. Hon fick aldrig veta att Marianne hade adopterats till en svensk familj.
Sedan sanningen uppdagades har Juanita engagerat sig tillsammans med andra mammor som säger sig ha blivit utsatta för samma sak. Enligt Juanita är de många.
– Hur många fler försvunna barn finns det? Det handlar om tusentals barn där deras mammor fortfarande inte vet var de är, säger Juanita Yáñez.
Personerna som var inblandade i Mariannes adoption jobbade för svenska Adoptionscentrum. Adoptionscentrum är en av organisationerna som pekas ut men det var även flera andra organisationer från andra länder som opererade under den aktuella perioden, och ”de tusentals” barnen Juanita Yáñez pratar om kan vara spridda i flera länder.
”Måste få upprättelse”
Marianne Skoglund har fått ett bra liv i Sverige. Men hon tror att hon skulle fått ett bra liv även i Chile. Mamman har flera andra vuxna barn, alla har det bra och familjen kan nu sägas tillhöra den chilenska medelklassen.
Marianne är djupt besviken på personerna som arbetade i Chile för svenska Adoptionscentrum. Hon anser även att Adoptionscentrum som organisation borde ta ansvar.
– Jag tänker på alla mödrar som har fått sina barn tagna från sig, utan att de velat de. De måste få någon form av upprättelse. Någon måste ställas till svars, säger hon.
Adoptionscentrum säger sig dock inte kunna agera överhuvudtaget. Enligt föreningen kan de inte ta uppgifterna på allvar innan en officiell anklagelse från chilenska myndigheter riktas mot dem, vilket hittills inte har gjorts.