Redan när Michaela var 12 år kom hon för första gången i kontakt med psykiatrin i Västra Götaland. I dag känner hon sig uppgiven efter att i många år kämpat för att få den vård hon anser att hon behöver. Hon har bland annat väntat i flera år på att utredas för adhd, en diagnos som hon misstänker att hon har.
Klagomålen ökar
En ny rapport från patientnämnden visar att antalen klagomål från patienter inom psykiatrin i Västra Götalandsregionen (VGR) har ökat markant det senaste året. Allt fler är missnöjda med bemötandet från läkare och annan personal inom psykiatrin.
Framförallt handlar det om dålig kommunikation mellan läkare och patienter, långa väntetider på utredningar, läkarintyg eller tid för nybesök. Många patienter i rapporten vittnar om en känsla av att inte bli tagna på allvar och att de inte får tillräcklig information om hur deras vårdplan ser ut.
– Man får kämpa ganska mycket för att komma till vården, säger Susanne Tedsjö, kanslichef på patientnämnden.
Vad kan det får för konsekvenser för patienten?
– Får man inte vård i tid, så kan det få oanade konsekvenser för vissa individer och det kan göra att man blir sämre i sin sjukdom. Det blir en ond spiral och många kanske ger upp i sin strävan att få hjälp till slut.
”En ond cirkel”
Förra året fick patientnämnden in 793 klagomål som gällde bemötandet i psykiatrin. Året innan var det 680 totalt. Anledningen till att antalet klagomål ökat handlar till stor del om att det råder nationell brist på personal, enligt Lise-Lotte Risö Bergerlind som är enhetschef på Kunskapsstöd för psykisk hälsa på VGR.
– Det blir lätt en ond cirkel. Läkare försöker ibland göra det jobb som tre läkare skulle gjort och då blir man trött. När man är trött så är man inte alltid så bra på att bemöta patienterna, säger hon.
I klippet nedan kan du höra mer om vad patientnämnden har kommit fram till och vad de anser behöver göras för att förbättra psykiatrin i VGR.
Fem klagomål till patientnämnden
• ”Jag fick ta sms-lån för att betala hyran, jag hade inget
läkarutlåtande till Försäkringskassan. Jag har försökt ringa
mottagningen flera gånger och lämnat meddelanden via något
som heter Kontaktpunkten, ingen hör av sig till mig. Jag mår
idag sämre än när jag först tog kontakt med vården.”
• ”Ingen känner igen mig, jag träffar olika läkare varje gång. Jag
har ingen ork att gå dit längre, det känns verkligen inte som att
de bryr sig eller är intresserade av mig. Det spelar ingen roll
längre, jag tror inte jag kommer gå dit igen.”
• ”Fick besked om att det kan vara upp till två års väntetid för
att göra en neuropsykiatrisk utredning. Jag frågade hur
vårdgarantin fungerar och de sa bara att de inte kan hjälpa till
med tid hos någon annan.”
• ”Det är alltid jag som måste driva på och ta kontakt, jag orkar
inte det. Jag vet inte vad som är planen för mig och när jag
provar att ringa så får jag ingen information.”
• ”Den så kallade vården för min son har inte anpassats för
honom på något sätt, jag är ständigt orolig och funderar
mycket på varför det ska vara så svårt för vården att möta upp
ungdomar utifrån deras förutsättningar. Vården måste finnas
för våra ungdomar och inte för att personalen ska ha ett jobb
att gå till.”
Källa: Patientnämnden
