En mamma känner att hon har svårt att lita på polisens ord om att det inte finns en hotbild.
– Hade de informerat den andra familjen om att de var hotade hade de inte sovit där den natten, säger hon.
Känner de dömda
– Jag är orolig, men polisen sa att jag inte behöver vara orolig, säger mamman till en av de andra männen som dömdes till fängelse för skjutningen på Vår krog och bar i Biskopsgården på Hisingen.
En åttaårig pojke dog på måndagsnatten efter att en handgranat kastats in i en lägenhet i Biskopsgården. Han befann sig i en lägenhet där en livstidsdömd man är skriven, en man som dömts för den uppmärksammade skjutningen på Vår krog och bar förra året. En av polisens teorier är att den som kastade in granaten ville hämnas för dubbelmorden.
Sammanlagt dömdes åtta män för skjutningen.
– Några av dem har varit här hemma hos mig sen de var små pojkar, jag kunde aldrig tro att det skulle gå så här och jag är jätteledsen för deras skull allihop, säger mamman på telefon till SVT Nyheter Väst angående att de hamnat i gängbildningar på Hisingen och att de nu sitter dömda för grova brott.
”Kastar man in en handgranat vill man döda”
Hon litar på polisen som sagt till henne att hennes familj inte är under någon hotbild just nu, men hon tycker att det är väldigt konstigt att de kan vara så säkra på det.
– Hade de informerat den andra familjen om att de var hotade hade de inte sovit där den natten, säger hon.
Trots att hon är ledsen över det som hänt är hon lättad över att inte fler i den drabbade familjen kom till skada.
– Kastar man in en handgranat vill man döda, säger hon.
Tänker inte flytta
Polisen har gett henne ett telefonnummer som hon kan ringa dygnet runt och det gör henne lite tryggare.
Hon lägger stort hopp till att hovrätten nu skall fria hennes son. Hon tror inte att han är skyldig till att vara inblandad i något mord.
– Han har inte den typen av hjärta, han är inte den typen av kille,säger hans mamma.
Tycker du att han har satt dig och andra anhöriga i en onödig risksituation genom att umgås i de här kretsarna?
– Jag vet inte vad jag ska säga, jag har inga ord. Och om jag säger någonting så måste det få vara mellan mig och min son.