Det hörs ett starkt pysande ljud när fettet sprayas ut ur ett gäng små munstycken som sitter baktill på smörjbilen. Stefan Johansson, spårtekniker på Göteborgs spårvägar drar upp en dörr i smörjbilens ena sida och pekar på en tunna.
– De kommer i 200-litersfat. Det räcker ungefär en månad.
Han kör den nya smörjbilen som inköptes för ett drygt år sedan för att lösa problemet med de gnisslande italienska spårvagnarna. Två dagar tar det att fetta in hela Göteborgs spårvägsnät som omfattar 16 mil. Utöver smörjbilen finns det 17 smörjstationer utplacerade på strategiska platser runt om i centrala stan. Varje gång en spårvagan passerar pytsar de ut en liten droppe fett för att göra passagen så ljudlös som möjligt. Kommunen lägger rekordmycket pengar på att få tysta spårvagnar, 5,5 miljoner kronor om året. En del av pengarna går till smörjmedel. Totalt pytsas det ut åtta ton per på spåren i Göteborg. Ändå fortsätter gnisslet.
Allt fler klagomål
Klagomålen till miljökontoret har inte minskat, snarare tvärtom. De allra flesta klagomål handlar om de italienska vagnarna. Jag träffar Lars Nilsson på Seminariegaran precis i den besvärliga s-kurvan som banteknikerna trots en nyligen installerad smörjstation har svårt att få gnisselfri. Han störs mycket av skrikande vagnar.
– Om en honkatt löper och tre hanar står bredvid och skriker, det är ungefär samma ljud. Man kan inte sova på natten, man kan inte ha balkongdörren öppen eller någongting.
Två vagnar möts i den besvärliga kurvan. Vi får nästan skrika för att överrösta de svängande spårvagnarna.
– Det har blivit bättre, men inte bra, menar han.
För ett år sedan lämande 29 av de boende i här in en anmälan till miljöförvaltningen om att ljudet från spårvagnarna var outhärdligt. Sedan dess har det blivit bättre under vissa perioder. Men i somras var gnisslet värre än någonsin. Ewa-Britt Andersson, som också bor på Seminariegatan, har haft flitig mejlkorrespondens med miljöförvaltningen sedan i våras.
– Det är ofattbart tycker jag att det fortgår, säger hon uppgivet.
Ny handlingsplan mot gnissel
Kontrasten till Håkan Karléns ljudisolerade rum på Trafikkontoret är slående. Då och då tassar någon kollega förbi i korridoren utanför. Han är realtivt ny på sin post som planeringsledare. Det är hans ansvar att få tyst på vagnarna. Ett problem som han i olika funktioner brottats med i tio år. Jag frågar om det är ett omöjligt uppdrag, men det tillbakavisar han. Att problemet skulle bero på de italienska vagnarna håller han inte med om.
– Det är ju en ökad trafik som vi har fått. Man kan inte direkt påvisa att de italienska vagnarna har ökat problemet. Men det är klart, vi får mest klagomål på de nya vagnarna.
Sedan några veckor tillbaka har Håkan Karlén suttit i möten med såväl miljökontoret och banteknik på Göteborgs spårvägar. Om några veckor ska han ta fram en handlingsplan på hur vagnarna ska bli tystare.
– Målet nu är att få tyst. Vi kan inte acceptera att ha de här skrikljuden så att folk inte kan sova. Vi är tvungna att fixa detta.