För att något ska räknas som ett brottsligt försök måste det föreligga fara för att brottet ska kunna fullbordas, eller att faran är utesluten av det som i lagtexten heter tillfälliga omständigheter. Om faran för brottet är utesluten och det inte beror på tillfälliga omständigheter, så kan man inte dömas för försök till brott.
– Det är ju det som det här rättsfallet handlar om. Om att de begick ett försök till vapenbrott.
Hon förklarar att det kan finnas en plan i grunden, men att man kan ha liten ”otur” som kriminell. Att det att det inträffar något som gör att brottet inte kommer att gå att fullborda, men sådana fall räknas då i princip alltid som tillfälliga omständigheter, vilket gör att det ändå går att döma för försöket.
– Till exempel så kan jag planera att bryta mig in på museet i Umeå för att stjäla en väldigt känd och dyr tavla. Under min planering, men innan jag hinner slå till så flyttas den här tavlan. I grunden hade jag en bra plan, men nu hade jag lite otur och i ett sådant fall kan man då ändå dömas för försöket eftersom det faktum att tavlan flyttas när min plan att begå brottet redan är igång då skulle gå att hänföra till tillfälliga omständigheter.
Dålig brottsplan
Och en dålig brottsplan är precis vad det aktuella HD-fallet handlar om, menar Ann Lundgren.
– Det HD prövar i det här rättsfallet är då om det faktum att vapnen har flyttats har inneburit att faran har varit utesluten av tillfälliga omständigheter eller inte. Deras slutsats är att eftersom vapnen har flyttats flera månader innan man kan visa att männen hade för avsikt att befatta sig med dem, så är faran inte utesluten av en tillfällighet, utan här är det i stället fråga om en djupgående brist i brottsplanen och då är försöket inte straffbart.