Antalet förskolor med mindre än hundra elever har minskat rejält senaste fem åren, samtidigt som stora förskolor blir allt fler, visar statistik från Skolverket.
Annika Manni, universitetslektor vid Institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap, leder ett forskningsprojekt om ”Hållbar utevistelse vid storförskolor”. I projektet har man studerat förskolor i Umeå kommun.
”Trängsel och konflikter”
Hon menar att större förskolor ofta har mindre utemiljö, vilket kan påverka barnets utveckling negativt.
– Om det är en liten totalyta blir det mindre utrymme för barnen att röra sig fritt, då blir det mer trängsel och det kan bli mer konflikter, säger Annika Manni.
Ett problem för många kommuner är bristen på yta när det ska byggas nya förskolor. I tätorter har det därför blivit allt vanligare med förskolor i två plan, något som kan medföra en rad problem för verksamheten.
Fler ska rymmas på samma yta
Det blir dubbelt så många barn, men ytan på utegården är ofta densamma. I Västerbotten märks trenden tydligt och Umeå kommun bygger oftare förskolor i två plan.
– De har en bra strategi och vill väl men de är också en del av den här samhällsförändringen. De nya förskolorna följer trenden i design. Det blir en reducering av träd och växter och utemiljön blir striktare, säger Annika Manni.
Rekommendationer för lekyta på förskolor
Utifrån studier och aktuell forskning har flera kommuner tagit fram egna riktlinjer, med rekommenderade mått för friyta. Sådana riktlinjer är inte bindande men kan vara ett stöd vid handläggning av detaljplaner, bygglov och tillsynsärenden.
Vid bedömningen av om friytan är tillräckligt stor bör hänsyn tas till både storleken på friytan per barn och till den totala storleken på friytan. Ett rimligt mått på friyta kan vara 40 m2 per barn i förskolan.
Forskning visar att den totala storleken på friytan helst bör överstiga 3 000 m2. På en gård som är mindre, oavsett antal barn, kan en barngrupp få svårt att utveckla lek och socialt samspel på ett sätt som tillgodoser deras behov (Mårtensson, Boldemann, o.a. 2009).
Friytan bör vara så rymlig att det utan svårighet eller risk för omfattande slitage går att ordna varierande terräng- och vegetationsförhållanden.
Källa: Boverket