Under tre nätter bytte jag till vita sjukhuskläder och tog rygg på sjuksköterskor, undersköterskor och läkare på akutmottagningen på Norrlands universitetssjukhus i Umeå.

Rätt in i vårdens navelsträng

Vårdplatsbrist och missförhållanden inom vården är något som vi ofta rapporterar om. Men vi har ofta svårt att komma nära de som berörs, patienterna och vårdpersonalen.

De stora systemfelen kräver stora spadtag, även när det gäller vår bevakning och granskning.

För att få en mer rättvis, trovärdig och ofiltrerad bild av problemen begav jag mig rätt in i vårdens navelsträng: Akutmottagningen.

Läkaren som sitter i telefon i timmar

Akuten har inga öppettider och patientflödet stannar aldrig av. Någon behöver alltid vård och när belastningen i primärvården blir för hög ökar trycket på akuten ännu mer.

Samtidigt minskar utflödet när vårdplatserna på avdelningarna på sjukhuset är slut och läkarna behöver sitta i telefon i timmar och brottas för att få patienter inlagda. Värdefull tid och patientkontakt försvinner på grund av de logistiska utmaningarna.

Akutmottagningen kändes därför som en relevant plats för att illustrera den problematiken som för patienter medför väntetider och försämrad vård.

Det är inte brist på sängar på sjukhusen

Personalen som jag mötte och pratade med under dessa kvällar ogillar formuleringen ”vårdplatsbrist”.

Enligt dem är det är inte brist på fysiska platser, utan brist på sjuksköterskor och personal som godtar arbetsvillkoren som regionerna i Sverige erbjuder.

Att patienterna i Västerbotten ändå får fungerande vård när de uppsöker akutmottagningen beror till en stor del på vårdpersonalens förmåga, vilja och kompetens när förutsättningarna hindrar dem att fullt ut ge rätt vård.

Även om det är mörka moln över Norrlands universitetssjukhus ger personalens inställning hopp för framtiden, men det är uppenbart att rätt inställning inte är lösningen på problemen.