När det gäller ryggmärgsskador handlar beslutet om den subakuta vården, som sker efter den första akuta hjälpen, och den första delen av rehabiliteringen.
– De flesta har varit positiva till en koncentration inom det här vårdområdet eftersom det har varit stora skillnader i kvalitet på vården till ryggmärgsskadade, kommenterar Thomas Lindén som är avdelningschef vid Socialstyrelsen.
Enligt honom gäller det även många andra vårdområden.
– Den samlade kompetensen i Sverige har försökt hitta vägar för specialisering i säkert tjugo år och därför är nog de flesta överens om att den här processen är ett stort och viktigt steg framåt.
Så här går beslutsprocessen till:
Utifrån en lista på ungefär 300 områden görs en prioriteringsprocess där ett antal vårdområden väljs ut, till exempel vård av ryggmärgsskador. En sakkunnighetsgrupp (ej politiker) undersöker om vårdområdet tjänar på att bli högspecialiserad och hur avgränsningarna i sådana fall ska se ut.
Sakkunnighetsgruppens förslag skickas ut på remiss och behandlas sedan av en beredningsgrupp som tittar på tex undanträngningseffekter, vad som händer med annan närliggande vård och geografiska aspekter. Efter att beredningsgruppen lämnat sitt förslag fattar generaldirektören beslut om att vårdområdet ska högspecialiseras.
I nästa skede får alla vårdgivare ansöka om att bedriva den högspecialiserade vården och sedan tar ytterligare en beredningsgrupp bestående av tjänstemän och politiker ställning till ansökningarna. Beredningsgrupp två lämnar ett slutgiltigt förslag till en nämnd utsedd av riksdagen vilken slutligen fattar beslut.