Den som borrar en egen brunn är skyldig att rapportera det till Statens geologiska undersökning (SGU), annars riskerar man dagsböter, men gräver du en brunn finns ingen rapporteringsskyldighet. SGU uppskattar att ca 1,2 miljoner permanentboende, och lika många sommarstugeägare, får sitt vatten från en enskild brunn.
– Det är väldigt svårt att få grepp om hur många som faktiskt får sin vattenförsörjning från egen brunn, eller från en brunn som de delar med andra. Det finns helt enkelt ingen med helhetsansvaret, säger Jonas Gierup på SGU.
Kommunerna gör inga kontroller
Livsmedelsverket har tillsynsansvar, men det gäller främst kommunalt dricksvatten. Länsstyrelsen ska registrera hur många dricksvattenbrunnar och vattenföreningar som finns, men de är beroende av att brunnsägarna själva rapporterar in sitt dricksvatten. Kommunerna ska kunna hjälpa till, men de åker inte ut och kontrollerar att brunnarna faktiskt har tjänligt vatten.
– Det går under maten man stoppar i sig. Det är fritt för varje människa att äta det man vill och det kan inte livsmedelsverket kontrollera. Dessutom vet vi inte om de registrerade brunnarna används för dricksvatten, eller till annat, säger Jonas Gierup.
2016 utreddes dricksvattnet av statens offentliga utredningar, men då gick man bara igenom kommunal vattenförsörjning. I den slogs dock fast att det finns problem med vattenförsörjningen i framtiden, både på grund av förändrad nederbörd och eventuellt lägre grundvattennivåer som följd av klimatförändringar, men också att kemiskt och mikrobiologiskt betingade hälsorisker kan öka i omfattning.
LÄS MER: Det här är dricksvattnet i Västerbotten
När brunnsägare själva har ansvaret för att kontrollera sker kontrollerna inte lika frekvent. Kontrollen av vattnet sker när det smakar konstigt eller ser konstigt ut.
– Vattnet behöver inte alltid smaka konstigt för att innehålla farliga ämnen. Enda sättet att vara säker att är testa vattnet i ett laboratorium, säger mikrobiologen Christina Lantz på livsmedelsverket.
Ämnen man inte känner av så som radon, tungmetaller, bly, kadmium och arsenik kan ge svåra sjukdomar om det tas upp av kroppen under lång tid.
– Dessa ämnen kan orsaka cancer. Radon har men sett kan ge lungcancer. Om dessa ämnen tas in av små barn kan de ge svåra hjärnskador, säger Christina Lantz
Finns det bakterier i vattnet blir det tydligare och snabbare att se konsekvenserna.
– På kort sikt märker man tydligt då man blir magsjuk, säger hon.
Bör testa vattnet
För att undvika dessa bör brunnsägare alltså testa sitt vatten var tredje år för att vara säker enligt livsmedelsverkets rekommendationer.
– Finns det små barn som dricker av vattnet bör man testa varje år för att vara säker, säger Christina Lantz på Livsmedelsverket.
Tre tester kan brunnsägare göra för att kontrollera sitt vatten Mikrobiologisk analys, kemisk analys och test för radon. Hos kommunen får man hjälp hur man ska göra för att kontrollera kvalitén på sitt vatten.
– För att fler ska testa måste vi bli bättre på att få ut informationen och skulle man ha frågor kan man med lätthet vända sig till sin kommun.
”Känsligare att ha egen brunn”
Stephan Stenmark, smittskyddsläkare, tror att det här kan bli ett problem för hushåll med egen brunn:
– Klimatförändringarna kommer att påverka dricksvattnet, men med rätt åtgärder kommer det inte att uppkomma några problem. Men det är klart att det är känsligare att ha en egen brunn eftersom kommunerna har större resurser att hittar och åtgärda problem med dricksvattnet, säger han.
Det man däremot vet säkert är att många av de slumpmässigt kontrollerade brunnarna innehåller otjänligt dricksvatten. När Statens strålskyddsinstitut kontrollerade brunnar i Mellansverige 2008 hade 17 procent ett uraninnehåll som överstiger riktvärdena, i Västerbotten innehöll en fjärdedel av de kontrollerade brunnarna för mycket arsenik och 30 procent av alla kontrollerade brunnar i landet hade en fluoridhalt som Socialstyrelsen bedömer som ”tjänligt med anmärkning”.