Trafikverket har i tre omgångar utlyst investeringsstöd för snabbladdare på platser som bedöms vara viktiga för att man ska kunna köra elbil i hela landet. Men stödet täcker bara själva investeringskostnaden, inte driften och underhållet, vilket gör att det är svårt att få ekonomi på platser där få elbilar passerar.

Teknikrisker

– Vi förbinder oss att driva stationerna i fem år men vet inte hur mycket teknikuppdateringar, drift och underhåll kommer att kosta, säger Björn Öster, ansvarig för snabbladdnings-infrastruktur på Vattenfall InCharge som fått stöd för flera stationer i inlandet.

 Stödet täcker inte heller kostnaden för att öka kapaciteten i elnätet, något som krävs på det flesta platser i glesbygd där laddarna sätts upp.

– Vi är beroende av elnätsföretagen här, de måste öka kapaciteten och det kostar att ha den effekten tillgänglig, säger Björn Öster.

Samarbetar med bensinstationer

Skellefteå kraft har valt en annan strategi och samarbetar med ett bensinbolag. De har därför valt att bara söka stöd där det finns bensinstationer.

– Det är viktigt att det finns ett tillräckligt stort flöde av bilar och även servicen kring laddstationen är viktig, säger Fredrik Jonsson, affärsenhetschef på Skellefteå kraft.

– Men vi ser också att det kan behövas ett visst driftstöd under ett antal år för att få snabbladdare på plats där flödet av elbilar är lågt.

Hänvisar till regeringen

Enligt Trafikverket kan de inte ge driftstöd på grund av reglerna i EU:s statsstöd.

Men med tanke på kostnaderna – ska snabbladdare i hela landet bygga på företagens goda vilja?

-  Jag förstår att affärsmodellen är svår att få ihop men vi har gjort vad vi har kunnat för att man ska kunna sänka driftkostnaderna och kapaciteten i elnätet kan inte svara för, säger Hanna Eklöf, utredningsledare klimat och energi på Trafikverket.

Hör hur företagen tänker kring att installera snabbladdare och varför det är svårt att få ekonomin att gå ihop i klippet.