Enligt legenden brändes helgonet Lucia från Syracusa på bål för sin kristna tro den 13 december. Det var dock inte lågorna som dödade henne. De vek mirakulöst undan och Lucia dödades i stället av ett svärd. Innan hon dog ska hon också ha skänkt sina ögon till en beundrare, men miraklet räddade henne igen och hon fick synen åter. Innan hon dog av svärdet vill säga.

Under 1500-talet fanns Lucia med i den svenska katolska kalendern. Där stannade hon fram till reformationen då helgonets betydelse inom kyrkan försvann.

Traditionen att fira Lucia kom till Sverige på 1700- och 1800-talen. Den första vitklädda lucian i Sverige går att spåra tillbaka till 1764 i Västergötland. Lucia bar då vingar och höll ljusstakar i händerna. Under 1800-talet spreds seden till universiteten och blev allt vanligare i högreståndsmiljlö. På 1890-talet införlivades firandet på Skansen som ett försök att gestalta folkliga festseder.

Lucia gjorde intåg i massmedia på 1920-talet då Stockholms Dagblad höll en tävling 1928 Tävlingskonceptet spreds sedan till fler tidningar.

Innan andra världskriget firades Lucia på stadens gator för att efter kriget flytta in mer privata rum. På senare år har kritik riktats mot luciagestalten som kommit att förknippas med blondhet och nordiskhet. En föreställning som dock saknar kulturhistorisk grund.

Källa: Nordiska museet