– Högerbenet var krossat, båda benpiporna var av. Vänsterhanden var av. Gommen var kluven och näsan av på tre ställen. Alla tänder hade lossnat. Hela ansiktskraniet var sönderslaget i pusselbitar, säger Henrik Lundberg, som drabbades hårt av smällen.

”Fönsterrutorna var bortblåsta”

Klockan var 07.10 den 10 februari 1987. Henrik Lundberg var 21 år och arbetade som snickare på det bygge som idag är Vattenfalls kontor i Umeå.

Arbetet med skyddsrumsvalvet i källaren var nästan klart. Skyddsrummet bestod av 25 centimeter tjocka kraftigt armerade betongväggar. Två av hans kollegor hade precis startat den gasoluppvärmning som skulle torka betongen i vinterkylan. Precis när dom lämnar källaren smäller det.

– Ja, hela skyddsrumsvalvet som var nygjutet på måndagseftermiddagen var ju bortblåst. Fönsterrutor i hela kvarteret var ju bortblåsta, det var minst 700 rutor som fick bytas ut. En traktorförare som precis körde in på byggarbetsplatsen fick splitter från traktorns ruta rakt in i ansiktet. Alldeles ovanför gasoltanken stod en byggkran och jag vet att föraren funderade på att hoppa, men kranen stod kvar, berättar Henrik Lundberg.

Tyr sprängdes på en tisdag

Åtta personer skadades i olyckan och det regionala skyddsombudet som inspekterade ruinerna var blivande kommunalrådet Lennart Holmlund.

Och om man vill vara lite vidskeplig kan man fråga sig om vissa hus är hemsökta. Vattenfallshuset ligger i kvarteret Tyr som betyder tisdag, och det var en på just en tisdag som huset sprängdes, och den 21-årige Henrik Lundbergs liv förändrades för alltid.

– Det finns ju alltid kvar inom en, genom minnen och när en sådan här grej händer då kommer det upp igen, säger Henrik Lundberg och ser lite tagen ut.