Bengt-Göran Norlin i Sörberge har varit patient på ögonkliniken på Länssjukhuset i Sundsvall i ett decennium. Han lider av diabetes och glaukom, det vill säga grön starr. Kontakterna med ögonkliniken fungerade bra med regelbundna kontroller fram till 2009. Sedan hände något.

Något hände på kliniken

– Ungefär var tredje, fjärde månad kallade man hela tiden mig till kontrollbesök, men hösten 2009 upphörde de. Vad jag förstår är det rationaliseringarna som gjorde att man sa upp en massa personal och man prioriterade nya patienter på grund av de här kömiljarderna. För min del märkte jag det genom att jag helt enkelt inte blev kallad, säger Bengt-Göran.

Vid ett besök i fjol konstaterades att han behövde opereras, och det skrevs en remiss till Umeå. På en månad var han opererad.

”En klinik i kaos”

Och han vittnar om en klinik i kaos. Otillräckligt med läkare, långa köer och återbesök som dröjer så länge att patienternas skador riskerar att förvärras. Det är svårt också att få svar på dagliga frågor. Det fick han erfara när han behövde råd om ögondroppar:

– Jag har varit tvungen att ringa till Umeå för att få råd hur det ska funka. Och jag förstår dem med de knappa resurser de har.

Förseningar

13 patienter drabbades under 2010 av förseningarna vid ögonkliniken i Sundsvall, enligt Socialstyrelsen.

Bengt-Göran Norlin vet inte om han är en av dem. Men än i dag är det problem att få sina återbesök i tid, berättar Bengt-Göran, som inte träffat en läkare sedan i höstas:

– Patienten står inte i fokus, och jag har försökt att i olika forum föra fram det. Men det går inte fram för situationen är så allvarlig för ekonomin. säger Bengt-Göran som säger att personalen på ögonklinken är jättebra – men resurserna är helt enkelt för knappa.

– När jag frågade hur många de var fick jag veta att de var fyra läkare och dom skulle ha tolv, säger han.

Nedskärningar

Problemen har funnits en längre tid – men tycks ha förvärrats av de nedskärningar som gjordes på sjukhuset i det stora sparpaketet.

I SVT Mittnytt i tisdags hävdade två av de ansvariga politikerna att de inte visste att konsekvensera av deras beslut kunde bli så allvarliga.

Trots att det stod svart på vitt i den riskanalys som gjordes innan det politiska beslutet fattades. Och trots att signalerna från både läkare och patienter inför nedbemanningen var tydliga.

Resurserna räckte inte

Och när man prioriterade att klara vårdgarantin, det vill säga ta emot nya patienter, räckte inte resurserna till att klara återbesöken:

– Jag tycker att det är ruggigt därför att det är så omänskligt. Man mer eller mindre kastar folk på soptippen, man bryr sig inte om dem. ”Ni är inte värda något”, det är det man visat med det här