Det som finns kvar idag av ursprungliga avtalet är kopior, upprättade redan på 1600-talet.

Kopiorna förvaras på Riksarkivet och är vackert sirliga och snirkligt nedpräntade  på 1600-talssvenska där Sundsvall dessutom stavas omväxlande ”Sundzvaal” och ”Sundzwal”. Vi stavar helt fel numera, med andra ord.

Motsatte sig staden

Alla var inte nöjda med avtalet. Njurundabor skrev till riksrådet att man fruktade att det skulle utarma bygden. ”Salt och annan nödtorft kunna vi köpa i Härnösand och Hudiksvall”, menade de.

Kopior av stadsprivilegiebrevet är alltså bevarade, men vart tog egentligen själva orginalet vägen? Det finns inget säkert svar, men Johan Brännström levererar en kvalificerad gissning – se i klippet.