Dennis Martinsson, jur dr i straffrätt:

Såvitt jag förstår har de analyser som gjorts av DNA-spår på brottsplatsen endast jämförts med DNA från den nu åtalade mannen. Under den första rättegångsdagen, det vill säga i dag, har den åtalade givit sin version av vad som hände och han har då förklarat hur sperman hamnade på kläderna – för mer detaljer rörande detta, se SVT Västernorrlands rapportering från den första rättegångsdagen. Det är sedan upp till hovrätten hur den så småningom värderar den berättelse som den åtalade mannen ger i denna del.

Dennis Martinsson, jur dr i straffrätt:

Den nu åtalade mannen har faktiskt lämnat prover tidigare. Såvitt jag förstår finns det två DNA-spår som återupptäcktes under 2021: dels tre hårstrån, dels ett tidigare blodprov. Hårstråna hade den nu åtalade mannen lämnat i samband med den ursprungliga förundersökningen. Blodprovet hade lämnats till Uppsala universitet av dåvarande Statens kriminaltekniska laboratorium 2001 för att genomföra en DNA-undersökning. Detta blodprov lämnades i samband med att den nu åtalade mannen var anhållen som skäligen misstänkt för mordet. Så han har alltså tidigare lämnat dessa två prover. Men före att de här proverna återupptäcktes, så ansökte Riksåklagaren hos Högsta domstolen om att få ta ett salivprov från den nu åtalade mannen. I korthet sa Högsta domstolen nej till den begäran eftersom det saknas lagstöd för att ta salivprov i syfte att sedan ansöka om resning till nackdel för en tidigare åtal och frikänd person (som ju är fallet med 44-åringen). Det var efter att domstolen sa nej, som de gamla proverna hittades, som ledde till en resningansökan som beviljades och det är därför som fallet nu prövas igen i hovrätten.

Dennis Martinsson, jur dr i straffrätt:

Under den första rättegångsdagen, det vill säga i dag, har den åtalade givit sin version av vad som hände och han har då förklarat hur sperman hamnade på kläderna – för mer detaljer rörande detta, se SVT Västernorrlands rapportering från den första rättegångsdagen. Det är sedan upp till hovrätten hur den så småningom värderar den berättelse som den åtalade mannen ger i denna del. Jag har respekt för att det är hovrättens uppgift att så småningom värdera all bevisning som finns i målet, liksom vad 44-åringens berättelse om vad som hänt.

Dennis Martinsson, jur dr i straffrätt:

I dag är den vanligaste användningen av begreppet ”justitiemord” att det handlar om en oskyldig person som dömts för ett mycket allvarligt brott – tänk exempelvis på Kaj Linna, Thomas Quick/Sture Bergwall. Jag skulle spontant därför säga att det inte är ett justitiemord att åtala någon för ett mord som skedde 1996 eftersom reglerna kring preskription har ändrats. Det är förstår ytterst ett politiskt beslut som fattats av riksdagen som man givetvis kan ha synpunkter på. Däremot kan jag tillägga att nya regler om preskription började gälla den 1 juli 2010 och betyder i praktiken att mord som begås den 1 juli 1985 eller senare aldrig preskriberas. Skälet till att reglerna om preskription då ändrades var att man inte ville att mordet på Olof Palme skulle preskriberas.

Dennis Martinsson, jur dr i straffrätt:

Det spelar stor roll att han vid tidpunkten för den påstådda gärningen var strax under 19 år. Om mannen skulle dömas är utgångspunkten – alltid – att domstolen ska döma efter hur lagen såg ut när brottet begicks. Då var det så att straffet för mord antingen var tio års fängelse eller livstids fängelse och man kan säga att livstids fängelse skulle bara dömas ut i undantagsfall och i exceptionella fall. Här spelar den åtalades ålder roll: vid de regler som gällde när mordet begicks fanns ett absolut förbud att döma ut livstids fängelse för personer under 21 år. Vid en fällande dom kan livstid alltså inte dömas ut. Återstår då tidsbestämt straff, som sagt då var tio års fängelse för mord. Men då behöver man komma ihåg att då gällde en ungdomsrabatt också för de som fyllt arton år men inte fyllt tjugoett år. Det betyder att han vid en fällande dom inte kan dömas till tio års fängelse, eftersom visst avdrag med hänsyn till åldern ska göras. Vid en fällande dom så kan det – mellan tummen och pekfingret – kanske handla om cirka 8-9 års fängelse. Men det är många saker som domstolen ska väga in när den bestämmer vad straffet ska bli, men det är nog en rimlig riktlinje i just det här fallet.

Hur hade det då blivit om mordet begåtts i dag? Den så kallade straffrabatten för myndiga unga lagöverträdare (de som är arton år men under tjugoett år) har delvis slopats och gäller exempelvis inte för så allvarliga brott som mord. Det är fullt möjligt att döma en artonåring till livstids fängelse. Alltså hade den straffskala som i dag gäller kunnat användas fullt ut, det vill säga mellan 10-18 års fängelse eller livstid. Här har flera lagändringar skett som skärpt straffet – samtidigt som utgångspunkten är att flera morddömda ska dömas till livstids fängelse har Högsta domstolen sagt att straffet för mord normalt ska vara 16 år. Troligen hade det här fallet i dag lett till 16-18 års fängelse, men det är inte helt uteslutet att livstid hade kunnat dömas ut.

Dennis Martinsson, jur dr i straffrätt:

Jag har stor respekt för att det är hovrättens uppgift att så småningom värdera all bevisning som finns i målet och vill därför inte ta ställning till just den frågan. Men det som kan sägas är att hovrätten i den ursprungliga rättegången friade 44-åringen med hänvisning till att åklagaren inte hade lagt fram bevis som band honom till fyndplatsen eller till mordoffrets kropp. I samband med att Högsta domstolen i maj 2022 beviljade resning till nackdel för 44-åringen, ett beslut som alltså gjorde det möjligt med en ny rättegång i hovrätten, sa Högsta domstolen att den nya bevisningen ”sannolikt” skulle ha lett till en fällande dom i den ursprungliga rättegången i hovrätten. Här ska verkligen understrykas att det är ett generellt krav för att bevilja resning till nackdel för en tidigare åtalad och frikänd person att domstolen konstaterar att den nya bevisningen ”sannolikt” skulle ha resulterat i en fällande dom. Men Högsta domstolen har alltså över huvud taget inte tagit ställning till hur den nya bevisningen värderas (det ska den inte göra vid resningsansökningar) eller till skuldfrågan. Utan frågan om hur bevisningen ska bedömas är alltså hovrättens uppgift i den här nya rättegången.

Precis, åtalet mot 44-åringen har kunnat prövas igen eftersom Högsta domstolen i maj 2022 beviljade en ansökan från Riksåklagaren om resning till nackdel för 44-åringen. Sverige är ett av få länder där det är möjligt för en åklagare att ansöka om resning till nackdel för en person som tidigare åtalats och frikänts. Utgångspunkten är att det ska vara extramt svårt att bevilja resning till nackdel för någon som tidigare åtalats och frikänts. Därför ställer lagen upp ett antal krav för när så kan ske. Följande krävs:

(1) att straffet för brottet är fängelse i mer än ett år,

(2) att det finns någon ny bevisning eller ny omständighet,

(3) att den nya omständigheten/bevisningen ”sannolikt” skulle lett till en fällande dom i den ursprungliga rättegången,

(4) att åklagaren kan ge en rimlig förklaring till att den nya omständigheten/bevisningen inte åberopades i den tidigare rättegången,

(5) samt att en ansökan ska göras inom ett år från att den nya omständigheten/bevisningen kom till åklagarens kännedom.

Det är alltså ganska höga krav som ställs. Om en domstol kommer fram till att allt det här är uppfyllt, så betyder det att den tidigare domen inte längre utgör ett hinder för att saken kan prövas igen. I Malinfallet beviljade som sagt Högsta domstolen i maj 2022 resning till nackdel för den tilltalade. I korthet kan man säga att skälet till det var en nya DNA-analysen som gjorts, som visade att det DNA som påträffats på mordoffrets kläder matchade med 44-åringens DNA – eller om inte från honom så en nära anhörig till 44-åringen. Givetvis var alla förutsättningar 1-5 som jag nämnde tidigare uppfyllda:

(1) mord har en straffskala som är strängare än ett års fängelse,

(2) det handlade om ny bevisning,

(3) Högsta domstolen sa att om hovrätten hade haft tillgång till den nya bevisningen hade resultatet ”sannolikt” blivit en fällande dom (bland annat eftersom hovrätten sa att en brist i bevisningen var att åklagaren inte lyckats binda 44-åringen till fyndplatsen eller till brottsoffret),

(4) den nya DNA-analysen hade med hänsyn till tekniktuvecklingen inte kunnat genomföras vid tidpunkten för den ursprungliga rättegången och det var därför förståeligt att åklagaren inte lagt fram den tidigare, samt

(5) att Riksåklagaren ansökte om resning i tid.

Dennis Martinsson, jur dr i straffrätt:

Såvitt jag känner till finns det inte något direkt enkelt eller bra sätt att beräkna kostnaderna för en rättegång i ett brottmål så jag kan tyvärr inte besvara det. Däremot är det alltid så i brottmål att det är staten, det vill säga skattebetalarna, som står för alla kostnader för exempelvis lokal, löner till domare, åklagare m.m. Det är också en mycket stark utgångspunkt att staten står för kostnaden för den åtalades offentliga försvarare.

Dennis Martinsson, jur dr i straffrätt:

När en domstol har kommit fram till att en person ska dömas och sedan ska bestämma vilket straff som han eller hon ska få behöver domstolen generellt ta hänsyn till sådant som vi jurister kallar för försvårande respektive förmildrande omständigheter. De försvårande omständigheterna drar upp straffet, medan de förmildrande omständigheterna kan sänka straffet lite. Även om man spontant skulle tycka att hänsyn till anhöriga skulle kunna dra upp straffet är det inte något som nämns i lagtexten. Däremot kan man tänka sig att det finns andra saker i just det här fallet som domstolen vid en fällande dom kan se som försvårande – till exempel att den åtalade utnyttjade brottsoffrets skyddslösa ställning eller hade svårt att försvara sig. Utöver det ska domstolen alltid kolla om det finns så kallade billighetsskäl, alltså saker som generellt och oavett vilket brott det gäller, gör att det är rimligt att sänka straffet lite. Ett exempel på ett sådant billighetsskäl är just att det har gått lång tid mellan själva brottet och att någon döms för brottet. Så vid en eventuellt fällande dom, är tiden mellan brottet och domen en sak som domstolen nog kommer att ta in i beräkningen när domstolen ska bestämma straffet.

Det är komplexa frågor. Om man börjar med det återupptäckta blodprovet ska först sägas att 44-åringen lämnade det i samband med att han var anhållen som skäligen misstänkt för mordet. På den tiden fanns egentligen inte några regler för hur länge som sådana här prover fick sparas, men utgångspunkten var att proverna inte skulle sparas längre än vad som behövdes. I samband med att Högsta domstolen i maj 2022 beviljade resning, så sa domstolen att i det här fallet så sparades blodprovet längre än vad som borde ha skett. Här kan inflikas att i dag är utgångspunkten att ett prov som tagits genom så kallad kroppsbesiktning inte får sparas längre än sex månader efter att det togs.

Skälet till att det återupptäckta blodprovet ändå kan användas som bevisning beror på att det i Sverige råder så kallad fri bevisföring – det vill säga åklagaren kan lägga fram vilken bevisning som helst. Även bevis som tillkommit på ett olagligt sätt eller i strid med gällande lagar och regler, får alltså läggas fram som bevis. Samtidigt gäller principen om fri bevisprövning för domstolen, det vill säga det är domstolen som ska bedöma varje bevisning och vilket värde det har. Rent allmänt kan man säga att ett bevis som tillkommit på ett olagligt sätt kan ges ett lägre värde som bevis av domstolen. I Malinfallet återstår det alltså att se hur hovrätten resonerar om just detta.

Reglerna om det här har ändrats ganska mycket genom åren – jag har inte riktigt koll på alla relevanta regler vad gäller prov som lämnas på olika sätt. Men det finns en möjlighet att exempelvis under en förundersökning få en misstänkt person att lämna någon form av DNA-prov som kan analyseras och jämföras med exempelvis DNA som hittas på en brottsplats. Det kallas för ”kroppsbesiktning genom salivprov” och kan göras om någon är skäligen misstänkt (den högre misstankegraden) för ett brott som kan ge fängelse och om just syftet är att göra en DNA-analys. Det finns vissa begränsningar, exempelvis ska det bara göras om det framstår som proportionerligt (alltså rimligt) och behövligt. Beslut om kroppsbesiktning genom salivprov får beslutas av en undersökningsledare, åklagare eller en domstol. Så man kan säga att reglerna på de här punkterna i vart fall är tydligare än de som gällde vid tidpunkten för den ursprungliga förundersökningen.