Den massiva uppställningen med totalt sju jurister i rättssalen visar att det här är ett mycket viktigt mål för de inblandade företagen och domstolens chefsrådman tror att domen kan få betydelse i framtiden.

– Den kommer naturligtvis att få en betydelse för hur man ser på möjligheten att driva ett vidare ansvar, säger Elisabet Wass Löfstedt i Mark- och miljödomstolen.

Parterna slår ifrån sig allt ansvar

Även om den här processen handlar om vem som ska betala drygt 3,4 miljoner för en undersökningsplan så vill ingen av parterna förlora. Ordet miljardansvar nämndes i rättssalen vilket visar hur man ser på riskerna om någon skulle tvingas bärga de 23 000 dumpade kvicksilvertunnorna och båda parter slår ifrån sig allt ansvar.

– Vi har inte dumpat några tunnor, säger Maria Smeder Nyqvist som representerar Bygglim.

– Bygglim sålde bolaget till Fortum men hävdar nu att vi ska ta ansvar när det i själva verket är Bygglimsidan som ägde bolaget när föroreningarna ägde rum, säger Urban Båvestam, ombud för Fortum Ljunga Kraft.

Tuffa tongångar

Tongångarna under slutpläderingen var bitvis tuffa. Bygglim med Nouryon-koncernen i bakgrunden anklagade Fortum-koncernen för att vara miljöbovar och att man dränerat företaget Fortum Ljunga Kraft på omfattande tillgångar genom en så kallad likvidering när man insåg att företaget pekats ut som ansvarigt för dumpningarna, något Fortum tillbakavisar.

-När beslutet togs om att likvidera bolaget fanns inte någon kännedom om det här överhuvudtaget, säger Urban Båvestam, ombud för Fortum Ljunga Kraft.

Om en månad meddelar domstolen sin dom och båda parter tycks lika segervissa. Tunnorna har legat på havsbotten i över 60 år men rättsprocessen har bara börjat, för hur domen än blir kommer den med största sannolikhet att överklagas.