Eugenia Stepchenko bor i Kiev, hon var 7 år när reaktor 4 vid kärnkraftverket i Tjernobyl havererade. När hon var 14 år fick hon veta att hon drabbats av sköldkörtelcancer. Precis som många andra barn i Ukraina och Vitryssland.
– Jag förstod att det hade att göra med Tjernobyl, men jag minns inte att jag var rädd för att dö säger Eugenia.
Sköldkörtelcancer
Först opererades hon i Kiev och sedan fick hon behandling i Frankrike. Sköldkörtelcancer är den enda cancerform forskarna konstaterat beror på strålningen och den drabbar framförallt de som var barn vid olyckan. Hon opererades på samma sjukhus som många andra så kallade Tjernobylbarn.
– Den svenska hjälporganisationen Hoppets stjärna kontaktade våra läkare och erbjöd oss att komma till Sverige på sommarläger, det var en stor möjlighet för det var en svår period i livet att vara så sjuk i tonåren säger Eugenia.
Sverige gav hopp
Ukraina var ett fattigt land och familjen saknade jobb och pengar. I Sverige fick hon nya fina kläder och fick äta pizza för första gången. Också mötte hon många andra ungdomar i samma situation.
– Många andra led mycket mer än jag. Tack vare sjukdomen lärde jag mig nya språk, fick se andra delar av världen och lärde känna nya människor säger Eugenia Stepchenko.
Många fortsätter bli sjuka
Efter två år var cancern besegrad, det är bara ärren runt halsen som påminner om sjukdomen. Men hon har förlorat många vänner längs vägen.
– Vi håller kontakten och har varit på läger även som vuxna... Men några dog förstås...
Rösten stockar sig, tårarna kommer och vi bryter intervjun en stund. Hon samlar sig och konstaterar att människor fortsätter att bli sjuka.
– Bara i år har 4-5 av mina bekanta fått problem med sköldkörteln säger Eugenia Strepchenko.
Första besöket i Pripyat
Som barn föreställde hon sig hur det skulle vara att åka till Tjernobyl, och var rädd, men bestämmer sig för att följa med mig och göra sitt första besök på platsen som orsakat henne så mycket lidande.
– Har alltid tänkt att jag som offer borde åka hit. Utanför sarkofagen gick det bra, jag litar på att de vet att man kan vara här, men de övergivna byggnaderna i Pripyat var mer skrämmande sammanfattar hon besöket.