De första signalerna på att något allvarligt hade inträffat kom från mätningar som gjordes på det svenska kärnkraftverket Forsmark vid Upplandskusten.
Vädersituationen gjorde att Västernorrland och Gävleborg drabbades värst, men även Jämtland och Västerbotten drabbades svårt.
Fisken i hav och sjöar, svampen på marken, bären i skogen – viltet, grödorna, allt tycktes i ett slag ha blivit förgiftat.
Alla lärde sig snabbt begreppen becquerel och cesium.
Cesiumhalterna halverade
Men i dag, 35 år efter katastrofen konstaterar experterna att halterna av radioaktiva ämnen är så låga att de inte längre utgör någon fara. Idag har halterna av cesium 137 halverats, och dessutom tas det inte upp i samma utsträckningen av växter och djur.
Men, Strålsäkerhetsmyndigheten gör fortfarande kontinuerliga mätningar i länet – även på människor. Hör Pål Anderssson berätta i klippet.
Läs mer om katastrofen här ”Spåren finns kvar men suddas sakta ut”
Om nedfallet – vad var det vi drabbades av?
- Radioaktivitet: när atomkärnor spontant omvandlas till andra typer av kärnor – och samtidigt avger strålning.
- Becquerel: enhet för att mäta hur snabbt radioaktiva ämnen sönderfaller. Mätenheten infördes på 70-talet.
- Jod: en radioaktiv form av av jod, Jod-131, bildas vid kärnklyvningar av uran och plutonium. Det finns i kärnreaktorer i drift och avger strålning. Ämnet sönderfaller snabbt och försvinner efter kort tid.
- Cesium: radioaktivta varianter, som cesium-137, bildas vid kärnklyvningar av uran och plutonium och avger strålning. Det finns i kärnreaktorer och använt kärnbränsle. Cesium-137 har en halveringstid på 30 år.