Jakobs föräldrar Göran och Sarah Mårskog ingick i det kollektiv som 1973 slog sig ner i Skogsnäs en och en halv mil nordost om Ramsele för att leva alternativt, ekologiskt och naturnära – att vara självhushållande och dela på bördorna och redskapen.
De 15 första åren av sitt liv bodde Jakob i Skogsnäs. När han skulle börja gymnasiet flyttade han till Härnösand och i vuxen ålder har han slagit sig ner i Stockholm där han bildat familj med värmlandsfödda Nanna. Tillsammans har de tre barn som är sex, fyra och två år.
Men de senaste åren har längtan efter att flytta ut från storstan för att finna lugnet på landet växt sig allt starkare hos dem båda. När möjligheten att få hyra ett hus i Jakobs födelseby dök upp för ett par år sedan tvekade de inte.
Tre generationer Mårskog
– Det var ett utmärkt tillfälle att få prova på att bo så här. Men redan efter en eller ett par veckor fanns det inga tvivel längre. Och så småningom blev huset vårt, berättar Nanna.
Jakobs föräldrar bor kvar i Skogsnäs och agerar barnvakter när tillfälle uppstår.
– Det gör de mer än gärna, säger Jakob.
I videon berättar Jakob och Nanna bland annat om trenden i deras generation att flytta ut från städerna för ett lugnare liv nära djur och natur, och att kunna odla sina egna grönsaker.
Om Skogsnäs och Taråberg
Vintern 1973 flyttade ett större gäng kompisar – många av dem vänner sedan ungdomsåren i Linköping – från en gård i Småland till Skogsnäs en och en halv mil nordöst om Ramsele i norra Ångermanland.
De startade ett kollektiv där målet var ekologisk och hållbar självhushållning och där produktionsmedlen ägdes gemensamt. Skogsnäsinvånarna växte successivt i antal och 1979 startades också en friskola i byn, för övrigt en av Sveriges allra första.
Våren 1976 flyttade Björn Bergström och Svea Tejle – som tillhörde den urspungliga gruppen nybyggare i Skogsnäs – med sina småbarn till det övergivna torphemmanet Taråberg, i väglöst land i storskogen åtta kilometer från Skogsnäs.
De hade då fått lov av markägaren Graningeverken att köpa torpet för att inom två år flytta det till en annan plats. Bolaget ville inte ha några bosättare på fastigheten utan avsåg att bedriva skogsbruk där. Därför sa man bestämt nej när paret Bergström/Tejle ville köpa fastigheten med mark och allt.
Paret har i efterhand medgett att de hela tiden hade för avsikt att bo och verka på platsen och att odla upp den jordbruksmark som tidigare brukats i generationer sedan 1700-talet för att visa att det gick att leva så, vilket de också gjorde. Fram tills dess att avtalet löpte ut bedrev de självhushållning på 1800-talsvis på gården i skogen – utan el, vatten, avlopp, telefon och utan några som helst maskiner.
De trodde att markägaren med tiden skulle ge med sig och låta dem få bo kvar på Taråberg trots allt. Men Graningeverken stod fast vid att avtalet skulle hållas, och när familjen vägrade flytta blev det rättssak – där domstolen efter flera förhandlingar gav bolaget rätt.
Vintern 1980 vräktes familjen Bergström/Tejle från Taråberg vid en av de största polisinsatserna någonsin i Norrland.
