Under fyra år har forskare från bland annat Uppsala universitet studerat de fiberbankar som skapats genom utsläpp från pappersmassaindustrin längs norrlandskusten.

I en rapport som nu publicerats konstateras att de miljögifter som finns i fiberbankarna riskerar att spridas till omgivande miljöer. Det rör sig om farliga organiska miljögifter som DDT och PCB, men även tungmetaller som kvicksilver och kadmium.

Studerat spridning

Vid Höga kusten ligger fiberbankarna på grunda men branta bottnar. Forskarna har bland annat studerat om föroreningarna kan sprida sig till kringliggande vattenmiljö och studerat miljögifter i bottenlevande organismer, som skorv och havsborstmask.

– Genom att så mycket restprodukter från pappersmassaindustrin ansamlats i bankar så har de tagit död på den botten de ligger på, menar Gunnel Göransson, forskare på SGI. Spridningen av miljögifter innebär att organismer utanför fiberbankarna kan påverkas och att gifterna kan spridas uppåt i näringsväven.

Forskarna har utvecklat en metod för att skatta risken för att gifterna sprids. En test vid fiberbankarna vid Väja utanför Kramfors visade att risken att till exempel PCB skulle spridas till en nivå som överstiger bakgrundsvärdena 10 gånger är i det närmaste 100 procent. Båttrafik nämns som en faktor som snabbar på spridningen.

Kan täckas över

Nu pågår även forskning om tänkbara saneringsmetoder.

– Vi har ett pågående uppföljande projekt, Fibrem, där vi har genomfört laboratorietester med att täcka över fiberbankarna med ett isolerande lager, så kallad capping, berättar projektledaren, professor Ian Snowball vid Uppsala universitet.

I forskningsprojektet ingår även Sveriges geologiska undersökning (SGU), Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), Lunds universitet, Stockholms universitet och det tyska forskningsinstitutet Marum.