22,5 miljoner kronor har Sundsvalls kommun fått för testa om man sitter på en lösning för ett svårlöst problem.
Under fem år, med start i sommar, ska man i samarbete med SGI, Statens Geotekniska Institut, för första gången testa en muddringsmetod på fiberbankar utanför Essviks gamla industriområde, ett av länets mest förorenade områden.
Metoden är belgisk och kallas CDS – Contained dredging system, en metod där fibersedimenten sugs upp i en stor luftfylld kammare.
Knökade med miljögifter
Det stora problemet med de här fiberbankarna är att de innehåller mycket mer än bara träfibrer – de är svårt förgiftade och är fyllda med kvicksilver, dioxiner, tungmetaller och en mängd andra skadliga saker.
Dessutom upptäckte forskare för några år sedan att fiberbankarna är stora utsläppare av klimatskadliga växthusgaser som metan och koldioxid. Forskarna på SGU befarade att fiberbankar i landet kunde stå för sju procent av alla utsläpp.
Olöst problem – hittills
Det man gått bet på hittills är att hitta ett effektivt sätt att sanera fiberbankarna på havsbotten utan att röra upp, frigöra och sprida miljögifterna. Istället har bankarna fått ligga stilla, orörda.
Nu testas alltså CDS-metoden för första gången, men det dröjer till 2029 innan forskarna är klara med sin slutrapport och vi får svaret på om det här envisa miljöproblemet till slut kan ha fått sin lösning.
Rester efter massaindustrin
Vid den gamla industriområdet i Essvik/Nyhamn, söder om Sundsvall fanns tidigare en rad industrier verksamma.
Verksamheterna har orsakat rad svåra miljöproblem som nu behöver saneras.
Den fiberbank som den belgiska CDS-metoden ska testas på ligger i viken utanför den plats där SCA Cellulosa hade sin verksamhet fram till 1968.
Sedimentlagret, fiberbanken, ligger två meter under vattenytan, är tio meter tjock och är spridd över en yta som motsvarar 8 fullstora fotbollsplaner. Prover har konstaterat att fiberbanken innehåller bland annat bly, arsenik och PCB.
Fabriksområdet ligger där Ljungan har sitt utlopp mot Sundsvallsbukten.
