Inte långt från de senaste fynden av miljögiftet PCB i Timrå, på en ö mellan fastlandet och Alnö, häckade tidigare ett av de havsörnspar i Sundsvallsområdet som till skillnad från i stort sett hela den svenska populationen misslyckas med att få fram levande ungar.
PCB misstänks vara en av de huvudsakliga orsakerna.
– Det är ett av huvudämnena som påverkar reproduktionen och de örnägg vi hittat i området har PCB-halter långt över den nivå som innebär att det inte blir någon avkomma. Äggen har de högsta PCB-halterna i landet, berättar Frans Olofsson som är miljöövervakare på länsstyrelsen i Västernorrland.
Lokala källor
Det går inte att säga med hundraprocentig säkerhet, men det mesta tyder på att örnarna får i sig PCB från lokala källor i området.
Länsstyrelsens miljöövervakare har tagit prover på både fisk som äts av skarv och på skarvar som är örnarnas huvudsakliga föda och kan se hur gifterna ökar för varje steg i näringskedjan.
Kan läcka från gamla tippar
Förutom PCB innehåller örnäggen en rad andra miljögifter som går att koppla till skogsindustrin medan PCB, som förbjöds redan på 70-talet, framförallt har sitt ursprung i transformatorolja och fogmassa och kan läcka från gamla soptippar.
Om örnarna får i sig giftet enbart genom att äta skarvar som ätit fisk med PCB eller om det kan finnas andra vägar är fortfarande oklart.
– Vi vet till exempel inte om de här örnarna kan ha sitt födosök vid någon gammal deponi, säger Frans Olofsson.
Örnarna har givit upp
Situationen är under alla omständigheter ytterligare ett tecken på den omfattande miljöbelastning som finns i Sundsvallsområdet och tragiskt nog har Frans Olofsson noterat att till och med de drabbade örnparen tycks ha givit upp och har ett annat beteende än de som får friska ungar.
– Normalt sett kretsar örnarna över oss och kacklar när vi närmar oss, men de här kacklar en gång och sedan försvinner de. Jag tror att de förstår att det är något fel på äggen som de ruvat under lång tid utan att något händer, säger han.