I en familjesökning av brottsplatsspår eftersöks nära släktingar (biologiska föräldrar, barn och helsyskon) till en person som avsatt dna på en brottsplats.
Familjesökning mot polisens dna-register baseras på att nära släktingar generellt har mer likartad uppsättning dna än personer som inte är nära släkt med varandra.
Då barn ärver hälften av sitt dna från mamman och hälften från pappan förväntas att dna:t mellan ett barn och en förälder överensstämmer i vart fall till hälften.
Bara dna från en person
Helsyskons dna kan ha alltifrån många likheter till få likheter. Syskonsläktskap kan därför missas vid en familjesökning om få likheter finns mellan eventuella syskon i dna-registret och en eftersökt dna-profil.
För att familjesökning ska kunna bli aktuell i en utredning måste den fastställda dna-profilen från brottsplatsen härröra från endast en person.
Antal träffkandidater som erhålls vid familjesökningar beror på egenskaper i den sökta dna-profilen och vilka sökinställningar som används. Alltifrån inga till många träffkandidater kan erhållas.
”Trubbigt verktyg”
I ljuset av de här parametrarna medger polisen att familjesökningar ”är ett trubbigt verktyg där risk finns att träff mot en nära släkting inte erhålls, trots att släktingen finns i registret, samt att träffar oftast erhålls med obesläktade personer som av en slump har många likheter med den sökta dna-profilen”.
Familjesökning av brottsplatsspår:
Familjesökningar av brottsplatsspår genomförs av Nationellt forensiskt centrum (NFC) – tidigare Statens kriminalrtekniska laboratorium – som en utvidgad analys i första hand i utredningar om grova brott som till exempel mord/dråp och försök till mord/dråp samt grova sexualbrott.
Källa: Polisen