En annan polisman kommer nämligen ut till reportern och hävdar att han begår ett brott som filmar polishuset. Det gör han inte, vilket jag kommer till senare.

Reportern går i alla fall med in i polishuset och får träffa en polischef. Här ställs han inför valet att radera bilderna, eller ”gå den formella vägen med polisanmälan”, då de också kommer ta kameran i beslag.

Här ska vi också ha i minnet att vi har fri och oberoende media i Sverige, som myndigheter ska hålla sina fingrar långt ifrån. Det finns dessutom ett meddelarskydd som skyddar våra källor. När polischefen vill se bilderna och radera det han anser är olagligen filmat så vet han inget om ifall det finns källskyddat material i kameran.

Jag blir involverad som chef och inser liksom reportern att vi kommer att bli av med vårt filmade material, oavsett vad vi gör i det här läget. Jag undersöker möjligheterna att ta om intervjun direkt, och landar i att vi – trots att det går emot allt vad jag anser är rätt – ska radera bitar av filmen, endast för att reportern ska komma därifrån.

På vägen ut vill reportern se förbudsskyltarna som ska finnas på byggnaden. Polischefen kan inte hitta några sådana.

Så till grundfrågan. Nej, reportern gjorde inget olagligt. Polishuset i Västerås är visserligen ett skyddsobjekt och har avbildningsförbud. Men i några veckor till är det inte straffbart för journalister från grundlagsskyddad media att filma där det råder fotoförbud.

Lagen ändras vid årsskiftet, och då kommer vi självklart att respektera det.

Frågan är om det ens efter lagändringen hade hållit vid en prövning när uniformerad polis själv föreslår platsen för intervjun? Och när det är så dåligt skyltat att inte ens polischefen kan hitta skyltarna?

SVT har varit i kontakt med ansvariga inom polisen för en kommentar, de hänvisade till kommunikationsavdelningen som bad oss mejla ärendet för att kunna återkomma med ett uttalande.