Det började som ortorexi, med fixering av att kontrollera träningen och kosten. Därefter utvecklades det till anorexi. Hanna fick behandling för sin ätstörning och är idag friskförklarad, men minnena finns kvar. 

– Det är en sjukdom som ligger kvar psykiskt. Jag kan ha dåliga dagar och får skuldkänslor om jag äter mycket sötsaker. Dock försvinner de känslorna snabbt, säger Hanna Grinneby från Köping.

Viktigt att anhöriga vågar fråga

När sjukdomen var som värst behövde anhöriga ständigt hålla koll på henne. Skolluncherna åt hon hemma och hon följde ett strikt matschema.

– Jag trodde jag hade kontroll, men så var det inte. När jag själv insåg det, var det försent. Då var jag i anorexins grepp, berättar hon.

Något som var viktigt för Hanna var stödet från familjen och vännerna. Hon menar att det är viktigt att våga fråga hur man mår ifall anhöriga ser varningssignaler som tyder på ätstörningar.