– Man märkte det först i form av mycket användande av post-it lappar, säger Alexandra Britts, idag 27 år.

När det kom i kontakt med vården visade det sig att han hade fått Alzheimers. På grund av att hennes föräldrar är skilda blev det hon som fick ta hand om sin pappa.

– Man blir som ett extra minne och det tar ju på krafterna när man knappt är vuxen själv, säger hon.

”Skuldkänslan är fruktansvärd”

Det tyngsta med situationen var att bli irriterad över något som pappan inte kunde rå för, berättar hon.

– Att bli arg på någon som frågar för 700:de gången hur du mår, den skuldkänslan är fruktansvärd att bära på.

Önskat en coach

Något Alexandra tror skulle ha underlättat för henne var att få någon slags coach av vården. Någon som kunde ha berätta om framtiden, hur man ska tänka och vilka mediciner som finns.

– I samband med beskedet om Alzheimers ges så ska även den informationen ges, säger Alexandra Britts.