Rädsla att inte bli trodd på, bli stämplad som fyllekärring, upptäckas som golare eller att stå utan droger. Kvinnor i missbruk vågar sällan söka hjälp för våldet de utsätts för. Metoovågen ledde till att fler kvinnor sökte hjälp men missade att skölja över den här gruppen. Missbrukarkvinnornas situation är välkänd hos kvinnojourer, socialsekreterare och poliser. De flesta som på något sätt har inblick i deras vardag vet att de utnyttjas och försvagas på flera sätt: männen kan kräva att de betalar drogerna med sina kroppar, våldet kommer ofta från fler än en man, deras hälsa bryts ned från två håll genom våldet och drogerna.
Problematiken är tyngre och mångbottnad
– Den här gruppen är dubbelt utsatta. De ska försöka tackla våldet, missbruket och kanske en psykisk sjukdom på samma gång, säger Jurgita Ravaityte Kristoffersson som arbetar på Centrum mot våld i nära relation i Västerås (CMV).
När kvinnorna väl tar sig till mottagningarna är det svårt att veta vilken problematik som ska behandlas först. Förutom missbruket och våldet kan de bära med sig ett trauma och behöver stöd för det. Missbruket kan vara en konsekvens av våldet.
Frustrationen över att inte nå ut till den här gruppen gnager på Jurgita Ravaityte Kristoffersson samtidigt som hon vet vad som skulle behövas.
– Vi kan inte arbeta ensam med dem här kvinnorna, vi måste samverka. De behöver möta någon från CMV, någon från psykitarin och någon från missbruksenheten samtidigt. Kommunen och Region Västmanland behöver arbeta nära för att nå ett lyckat resultat för den utsatta.
Att gola förgäves
Eftersom drogerna har en huvudroll i de här kretsarna hålls polisen ute. De som bryter mot den överenskommelsen betraktas som golare och kan råka illa ut. Flera av kvinnorna som SVT talat med berättar att de hamnar mellan två brottskategorier där det ena väger tyngre: Narkotikabrott och kvinnofridskränkning.
Om de berättar att de blivit misshandlade men samtidigt har droger på sig eller i bostaden är narktoikabrottet enklare att utreda än misshandeln som ofta läggs ned menar de.
En hål i behandlingsnätet
I Västmanland saknas ett riktat samarbete kring den här gruppen. Många söker sig till Stadsmissionen i Västerås där man inte behöver vara helt ren för att få komma in. En del bor korta perioder på motivationsboendet Freja.
Jonas Boman är verksamhetschef inom individ och familjeomsorgen i Västerås.
– Vi ser att det här är en målgrupp vi skulle kunna göra mer för idag. Vi har tittat en del på ett skyddat boende för missbrukande kvinnor som finns i Linköping men vi behöver politiska beslut för att genomföra ett boende här, säger han.