Maskinen som spottar ut lerduvor står och brummar mekaniskt i väntan på nästa jägare. Ett tiotal kvinnor – mellan åldrarna 20 till 60 – samlas här en gång i veckan sedan JAQT drog igång initiativet i början av sommaren.

– Det är meditativt, säger Fagerstabon Nimali Magnusson, som utöver att tävla i skytte var en av jägarna som hjälpte Jordbruksverket under svinpestutbrottet i norra Västmanland och södra Dalarna.

Hon justerar sin rosa keps och laddar gevärets båda kammare. Lerduvan har inte en chans.

Sinnesnärvaro och fokus

Den unga jägaren Karolina Nilsson prisar att skyttet kräver fullt fokus.

– Det finns inte tid att ta en massa beslut som att skjuta fem centimeter längre till vänster om duvan, man bara gör det instinktivt, säger hon.

– Och det är så skönt att inte behöva tänka.

Kontrast mot vardagen

Det är Astrid Bygge som trycker på knappen till lerduvekastaren så snart en av de andra ropar ”Ja!” – efter varje skott ekar ljudet mellan gran och tall. För henne är det själva jakten, och att vara i naturen, som hon älskar.

– Så fort man hör en kvist knäckas får man ett adrenalinpåslag, säger hon.

– Istället för att känna sig jagad av stress i vardagen tar man kontakt med den jagande delen av sig själv.

”Det är väldigt avslappnande” – Starta klippet för att följa med kvinnonätverket på lerduveskytte.