Med inget slut på kriget i sikte förlängde EU massflyktsdirektivet tidigare i år – vilket gav ukrainare som vistats i Sverige i mer än två år rätten att folkbokföra sig.
– Innan var jag en halv människa, säger Liudmyla Panasiuk när hon minns alla hinder från att hämta paket utan bank-id till att få begränsad tillgång till Svenska för invandrare, som Köpings kommun finansierade med hjälp av EU-pengar.
Inte alla har tagit chansen
Första veckan i augusti hade fyra av 35 ukrainare boende i Köpings kommun folkbokfört sig. Att det vid den tidpunkten var så få, en dryg månad efter beslutet i Bryssel, kan bero på att ukrainare tvekar.
– Det beror mycket på om de vill åka tillbaka eller stanna kvar, säger Liudmyla.
Med knappt någon familj i Ukraina och med en svensk partner i Köping tänker hon stanna kvar.
Har redan byggt ett liv
Utöver jobbet på ett demensboende fortsätter hon att måla. Konstverken är nu en blandning av solrosor – ukrainska nationalblomman – och svenska motiv: Barrskog och stenrös, faluröda stugor, en målning av tranor som hon kallat ”En sång för två”.
– Jag har varit här i två år men jag blir fortfarande förundrad av den svenska naturen, säger hon.
I klippet: Följ med till Liudmylas ateljé och hör om hur livet förändras med möjligheten att folkbokföras i Sverige.