Hon är försiktig med att använda ordet ”flykting”, men för Oleksandra var Sverige det givna valet att söka sig till när Rysslands fullskaliga invasion mot Ukraina inleddes för exakt ett år sedan. Dels för att hon redan hade bekantat sig med det svenska samhället via utbytesstudier några år tidigare, dels för att hon inte tycker att de kulturella skillnaderna mellan Sverige och hennes hemland är särskilt stora.

I Ukraina arbetade hon som barnneurolog. Nu hoppas hon att SFI-utbildningen i Köping ska vara ett första steg för att i framtid kunna jobba som läkare i Sverige.

Lång väg att gå

Oleksandras pappa är kvar i hemstaden och hennes bror strider för landet. Varje dag hon inte får ett meddelande om hans död är en bra dag, berättar hon. Sitt hemlands framtid ser hon på med tillförsikt. Även om kriget skulle ta slut inom en överskådlig tid, kommer det dröja att bygga upp Ukraina. Att hitta boende och försörjning för människor kommer att kräva mycket. 

– Pappa berättade att de hade el hela förra helgen, säger hon förvånat.

I klippet berättar Oleksandra om sin väg in i det svenska samhället och framtidsplanerna – helt på svenska.