– Jag skulle påstå att sexhandeln är väldigt organiserad, säger Jonas Henriksson som jobbar i Citypolisens i Stockholms prostitutionsgrupp.

Vi träffar honom tillsammans med Malin Andersson som är socialarbetare och som också ingår i prostitutionsgruppen. Medan Jonas, som är polis, har i uppdrag är att gripa sexköparna är Malins roll att erbjuda stöd till kvinnorna som säljer sex.

– Min uppgift är att motivera och länka dem till hjälp och stöd om de skulle vilja ha det, berättar Malin som tillsammans med polisen söker upp platserna där sexhandeln pågår.

Jonas Henriksson säger att sexköparna vanligtvis använder sig av två olika sätt att träffa prostituerade.

– Dels har vi gatuprostitutionen där männen söker upp kvinnorna på gatan. Dels internetprostitutionen, där kvinnor som säljer sex annonserar på olika hemsidor dit männen vänder sig för kontakt och gör upp med kvinnan om var man ska träffas, säger Jonas Henriksson.

Vill gripa så många som möjligt

Polisens huvudsyfte är att gripa så många sexköpare som möjligt och därmed bekämpa efterfrågan på de kvinnor som säljer sex.

– Sker sexhandeln på gatan så håller vi koll på gatan. Är det internetprostitution försöker vi ha koll på var kvinnorna finns, ser när männen kommer, skaffar den bevisning som behövs och ingriper på plats. Det handlar om ett ganska enkelt polisarbete, enkla metoder som bygger mycket på egna iakttagelser.

Hur bevisar man att ett sexköp har ägt rum?

– Vi lutar oss som sagt mycket på egna iakttagelser och på förhören med kvinnorna och männen. Vanligvis är det inga konstigheter att bevisa brottet och många av männen erkänner själva också.

Sexköp kriminaliserades 1999 och kan ge fängelse i upp till ett år men ipraktiken utdöms bara böter.

Den som erkänner att han köpt sex meddelas ett strafföreläggande. Det har samma verkan som en dom men personen slipper åtal och rättegång. Många sexköpare väljer strafföreläggande om de kan eftersom få vill skylta med att ha köpt sex.

– De män jag träffar är medvetna om att det är olagligt och vill hålla en låg profil, berättar Jonas Henriksson.

Han får medhåll av Malin Andersson.

– Det är skambelagt att köpa sex, det vill man inte berätta om säger Malin Andersson.

Sälja sex alltjämt skambelagt

Men sexköpslagen som lägger den juridiska skulden på köparna har därmed inte befriat kvinnorna som säljer sex från skuld- och skamkänslor enligt Malin Andersson

– Att sälja sex är precis lika skamfyllt. Det berättar man inte om. Få av de tjejer som jag träffar har sagt det till någon. Det är ett hemligt liv man lever.

Vad är det som håller kvinnorna kvar i prostitution?

– Har man prostituerat sig länge kanske man inte ser någon annan tillvaro. Sedan kanske man inte gör det frivilligt utan styrs av andra personer som har olika hållhakar på en. Eller någon ”lover-boy”, en kille man är kär i som lovat en guld och gröna skogar och som man ska tjäna pengar åt.

Hur många är det som tar emot din hjälp?

– Att jobba som socialarbetare är inte ett sprinterlopp. Det är ett maratonlopp. Man måste ha tålamod. Alla kanske inte är redo att ta emot hjälp bara för att jag tycker det. En del behöver tänka efter och pröva sig fram och då ska jag vara till hjälp på den vägen.

”Köparna vill ha nya hela tiden”

Enligt Jonas Henriksson är det svårt att uppskatta omfattningen av sexhandeln i Sverige, bland annat eftersom antalet kvinnor som säljer sex i Sverige varierar. Många av dem kommer från andra länder och hur länge de stannar är inte alltid upp till kvinnorna själva utan bestäms av de som skor sig på deras utsatthet.

– Där de är hallickar inblandade åker kvinnorna runt till olika länder eftersom köparna vill ha nya produkter hela tiden. Har man en tjej för länge i Stockholm till exempel, då börjar hon få lite sämre med kunder så då flyttar man henne till en ny kundkrets och när marknaden mättas där då flyttas hon till nästa ställe, i hela Europa, berättar Jonas Henriksson.

Att bekämpa prostitution verkar vara ett slags sisyfosarbete?

– Jo man kan tycka att det är det men det som vi känner är att åtminstone hålla nere och stävja det så mycket man kan. Att gå på efterfrågan är ju att svälta ut de som ordnar prostitutionen. Finns det inga pengar att tjäna då finns det ingen anledning att ta hit kvinnor som säljer sex.