Enligt Tidöavtalet vill den nya regeringen tillsätta en utredning om modersmålsundervisningen. Det för att den ”inte negativt ska påverka integration eller elevens kunskapsutveckling i svenska språket”.
Språkforskaren Linus Salö, docent i tvåspråkighet vid Stockholms universitet, ser här resterna av den gamla teorin om halvspråkighet som forskare kritiserade redan på 1970-talet.
– Det här begreppet kommer från en tid då man trodde det fanns skadliga former av tvåspråkighet. Det är ett dåligt och ovetenskapligt begrepp, säger han.
Föreställningen lever vidare
Begreppet handlar om en föreställning om att flerspråkiga barn inte lär sig något språk ordentligt. Och är en del av orsakerna till att många aldrig fick lära sig samiska eller meänkieli.
-Man har talat om att människor är halvspråkiga. Den föreställningen blev rent skadlig för många, eftersom den skapat ett stigma kring språk som har gått i arv.
”Tar sig för pannan”
Sedan 1970-talet ser vetenskapen begreppet halvspråkighet som något ovetenskapligt och helt felaktigt, enligt Salö. Tvärtom finns det forskning som visar att eleven gynnas av att få lära sig sitt modersmål. Han noterar att den nya regeringen fortfarande lever kvar med den gamla föreställningen.
– I den mån de menar allvar med det så tar man ju sig för pannan, säger Linus Salö.
Varför?
– Det skulle tyda på att man fortfarande tror att inlärningen av ett språk är skadligt för ett annat och det är ju en så kolossalt daterad uppfattning att vi i princip står kvar på ruta ett.
Linus Salö
Linus Salö är docent vid Centrum för tvåspråkighetsforskning vid Stockholms universitet. Tillsammans med Kenneth Hyltenstam, professor emeritus, går han igenom den språkliga försvenskningsprocessen för den tornedalska sannings- och försoningskommissionen. Han har särskilt intresserat sig för begreppet halvspråkighet.