Helena Lagerqvist Kuoljok från Jokkmokk hade med sig två verk inför den jury som sedan valde ut vilka installationer och verk som skulle visas.

– Vad jag vet så är det den enda representanten för urfolk på utställningen, säger Helena som känner sig ärad.

Vid Kunstnernes Efterårsudstilling i Köpenhamn var det vernissage under lördagen.

Boplatsen som är Kuoljoks valt att visa är ett statement mot det sätt vattenkraftsombyggnaden drabbat den samiska befolkningen. Hon minns när hennes släkts bosättning slutligen stod under vatten efter att ha flyttats flera gånger – allt stod till sist under vatten!

– Jag minns så tydligt min mormors tårar när hon och morfar för sjuttioelfte gången var tvungen att flytta sin bosättning för att slutligen förlora den!

Det var första gången hon såg sin mormor gråta.

– Det är fortfarande ett starkt minne i mig, säger hon och förklarar att det var anledningen till att verket en gång skapades.

Kraftbolagets dammar som byggdes ut påverkade boplatsen vid Stora Sjöfallet.

– Den platsen betraktades som Nordens Niagarafall, det finns ju inte på det sättet längre.

Samer flyttades hit och dit

Hon beskriver sin installation som en bildlig men verklig beskrivning om hur samer flyttats hit och dit.

– Och nu talar man om en grön omställning och då är det vi samer som ska flytta på oss igen, säger hon och tycker att det är rätt och viktigt att fler utanför Sverige får se hur det egna urfolket bemöts.

– Att Bosättningen visas betyder mycket. Det betyder att postkolonialismen åskådliggörs, det är mycket viktigt.

Hon tycker att det känns mer hoppfullt i nutid än för hennes mormor och morfars tid.

– Vi har språket, vi har utbildning och vi kan säger ifrån på ett annat sätt.

Utställningen går att se fram till och med 26 november.