Den 21 november förra året meddelade Ukrainas dåvarande president Viktor Janukovytj att han beslutat sig för att skjuta upp undertecknandet av ett associationsavtal med EU och fördjupa relationerna med Ryssland.
Trötta på korruption
Det utlöste protesterna i landet där befolkningen redan var trötta på korruption och maktmissbruk. Protesterna växte till hundratusentals människor, trots ett misslyckat försök att slå ner demonstrationerna med våld.
Afghanistanfödde journalisten och aktivisten Mustafa Najem hade ingen aning om vad han satte i gång när han skrev ett uppmärksammat Facebook-inlägg samma kväll. I inlägget uppmanade han människor att samlas på Självständighetstorget.
”Den senaste tiden får jag ofta frågan om jag hade skrivit samma sak i dag om jag hade vetat hur allt skulle utvecklas. Ja, det hade jag gjort”, skev Najem på sin Facebook-sida på fredagen. Han tillade att han nu känner sig än mer övertygad att han gjorde rätt:
”Hade vi inte gått ut på gatorna den där kyliga, regniga kvällen så hade antalet dödade, lemlästade och föräldralösa (människo)öden varit mycket större”.
”Folk var stridslystna”
Två månader efter att protesterna inletts, den 21 februari, flydde Janukovytj till Ryssland. En dag tidigare hade fler än 100 människor på torget skjutits ihjäl av krypskyttar.
SVT:s korrespondent Bert Sundström kom till Kiev första gången den 22 januari i år för att bevaka protesterna, som snabbt fick namnet ”Euromajdan”.
– När jag kom till Majdan hade de första dödsskjutningarna precis inträffat. Folk var bedrövade och stridslystna på samma gång och jag tänkte att ”den här gången – till skillnad från den orangea revolutionen som jag bevakade 2004 – finns det en stor risk att det slutar med våld i stor skala”. President Janukovytjs specialstyrkor och krypskyttar runt torget, och uppenbart våldsbejakande nationalister bland de fredliga demonstranterna bådade verkligen illa, minns Bert Sundström.
Vilket är ditt starkaste minne?
– Utan tvekan så är det starkaste minnet från 20 februari när jag från mitt hotellfönster stod och tittade på hur tiotals demonstranter sköts till döds bara hundra meter från där jag stod. Och känslan av vanmakt när jag gick och klafsade i blodet på golvet i hotellreceptionen som hade förvandlats till akutmottagning och bårhus.
De dödas minne hedrades
I dag, på årsdagen av starten av protesterna, samlades dussintals människor på Självständighetstorget redan på fredagsförmiddagen för att hedra minnet av de som dödades. Vissa grät, andra – bland dem president Petro Porosjenko – lade ner blommor för att hedra dödade, som kommit att kallas de ”himmelska hundra”.
– Att utreda det här är en fråga om heder. Om vi ska gå mot Europa så måste Europa se att vi inte är ett barbariskt land, sade Volodimir Holodnjuk, far till en av de dödade aktivisterna, till nyhetsbyrån AP. Han lade till en uppmaning till Porosjenko:
– Han måste straffa de skyldiga.
På årsdagen gav också Ukrainas premiärminister Arsenij Jatsenjuk beskedet att Ukraina får en ny regeringskoalition. I koalitionen ingår hans eget parti Folkfronten, Porosjenkos eget parti och tidigare premiärminister Julia Timosjenkos parti Fäderneslandet.
Ukraina har betalat högt pris
Lidandet har utan tvekan varit stort i Ukraina det senaste året. Priset för rätten att själva få välja sin framtid, utan inblandning av utomstående aktörer, har varit högt. Fler än 4000 människor har dödats i striderna mellan regeringsstyrkor och de proryska separatisterna i öst – varav 300 bara den senaste månaden – trots att vapenvila formellt sett råder mellan parterna.
”Måste till hjälp utifrån”
Många ukrainares drömmar om förändring och en europeisk framtid har också hamnat i skuggan av att landet befinner sig i en akut ekonomisk kris. Dessutom har Ukraina i praktiken förlorat en del av sitt territorium, Krimhalvön, som annekterats av den ryske presidenten Vladimir Putin.
– I det korta till medellånga perspektivet måste det till massiv hjälp utifrån för att Ukraina ska kunna ta sig ur den djupa krisen. Landet kämpar verkligen för sin överlevnad. Men om Ukraina klarar sig igenom det närmaste året så är perspektivet på längre sikt inte så illa. Ukrainarna har både vilja och förmåga att bygga en välmående nation om inte Putin lyckas sätta krokben för dem, menar Bert Sundström.