När Vladimir Putin kom till makten på nyårsafton 1999 låg priset på en olja Ryssland exporterade på omkring tolv amerikanska dollar per fat. Ekonomin hade kraschat totalt ett drygt år tidigare och Ryssland tvingades låna flera hundra miljarder från Internationella valutafonden och Världsbanken för att undvika en total samhällskollaps.
Inflationen låg på över 80 procent per år. Folks besparingar hade utraderats i kraschen, gamla sovjetiska industrier stängde i rask takt och det kunde dröja månader innan löner och pensioner betalades ut.
”Ett fyllo till president”
Jaha, det var det här som demokratin, och kapitalismen gav oss. Och ett fyllo till president, dessutom. Det blev slutsatsen för många ryssar.
Så kom Vladimir Putin, och allt blev bra! En stark man som såg till att det blev ordning och reda. Han var nykter också. Löner och pensioner började betalas ut i tid. De blev högre också. Men det var ju egentligen inte Putins förtjänst. Det var oljepriset. Efter några år med Putin hade priset gått från tolv dollar per fat till över 140, exportinkomsterna hade tiodubblats.
Har gjort som Norge
Men nu då? I januari fick Ryssland 60 dollar per fat, nu kanske 25. Statens budget går ihop om oljepriset ligger på 42 dollar. Landet har under oljeprisboomen både betalat av sina skulder och byggt upp en försvarlig valutareserv, ungefär som Norge har gjort. Ett år, eller två, med så låga oljepriser klarar Ryssland utan större problem.
Lägger ansvaret på lokala makthavare
Putin talar nu åtminstone någon gång i veckan i TV till det ryska folket. Han försäkrar att spridningen av coronaviruset är under kontroll och lovar att allt snart ska bli som vanligt igen. Samtidigt försöker han lägga över ansvaret på de lokala makthavarna i Rysslands alla regioner. Men den ekonomiska nedgången i virusets spår kan ju hålla i sig länge. Och vad händer i Ryssland då?
När oljepriset skenade och ryssarna fick det bättre, då var det Putins förtjänst. Om levnadsstandarden nu börjar sjunka ännu kraftigare än de senaste åren eftersom ojleinkomsterna sinar – är det då Putins fel?