Visst låter det som en grön dröm att bo på landet och vara självförsörjande? Men det är en livsstil som få kan välja – och deras gröna dröm är sällan så grön som de skulle önska sig. Den håller inte ur social rättvisesynpunkt. Världens nio miljarder människor kan inte flytta ut på landet och försörja sig själva med småskaligt jordbruk, det är inte hållbart. Det är en livsstil som leder till större koldioxidutsläpp än om man bor i stan.

Den globala matförsörjningen kräver ett storskaligt, industriellt jordbruk. Industriella vetefält ger dubbelt så stora skördar som ekologiskt vete.( Problemet är att oekologisk odling slår ut den biologiska mångfalden med sina bekämpningsmedel och suger ut jordarna).

”Folk i fattigare länder har inget val”

Det är en lyx förunnad oss i de rika länderna att kunna välja livsstil. Stadsbor drabbade av självförsörjningsvågen väljer samma livsstil som många fattiga, småskaliga jordbrukare haft sedan urminnes tider. Den stora skillnaden är att folk i fattiga länder inte har något val – de har inte råd att lämna det livet. Vad de önskar sig är utveckling, det vill säga pengar till att kunna bygga växthus, köpa traktor och gödningsmedel och odla på stora arealer.

De människor i rika länder som är privilegierade nog att fatta ett beslut att delvis lämna det moderna livet drivs av helt andra skäl. Många känner att de har tappat kontakten med naturen, med allas vårt ursprung. De bestämmer sig för att leva i samklang med naturen. Att leva nära parker, skogar och naturen har en bevisat positiv effekt på oss människor, det kan sänka blodtrycket och öka välbefinnandet. Men idén om ” samklang” och ”balans” med naturen är också en romantisk föreställning. Naturen är i själva verket skoningslös, där råder ingen balans. I den evolutionära konkurrens som pågår bekämpar och konkurrerar arter ut varandra för att skaffa sig ett livsutrymme på andras bekostnad. Alla former av odling, fiske och jakt bygger på dominans över en annan art.

Vad man kan uppnå är att försöka sluta kretsloppen, till exempel genom att kompostera.

”Mest resurssnålt att bo i etta i flerfamiljshus i stan”

Livet på landet är, tvärt emot vad man kan tro, mindre ekologiskt än livet i stan om man räknar på koldioxidutsläpp. Den som lever på landet måste transportera sig längre sträckor för att kunna handla och komma till skolan eller läkaren. På så sätt ökar man sina utsläpp. Man lever dessutom på större ytor än människor i stan, som kostar mer att värma upp. Det krävs solceller på taket och en dyr el- eller biogasbil för att få ner sina koldioxidutsläpp som landsortsbo. En billig, alternativ livsstil innebär ofta att man använder gamla vitvaror som drar mer energi.

Den mest resurssnåla livsstilen är att bo i en etta i ett flerfamiljshus i stan, nyttja den gemensamma tvättstugan, cykla eller gå till jobbet och använda kollektivtrafik. Även om frestelserna är större att konsumera i städer så finns det ett större utbud av ekologiska produkter och second hand i stan.

En ny internationell studie som publicerats i tidningen Nature ställer också föreställningar om den ekologiska odlingen på ända. Ekologiska svenska ärtor ger cirka 50 procent större klimatpåverkan än de som är konventionellt odlade, enligt studien. För svenskt ekologiskt vete är skillnaden ännu större, närmare 70 procent.

Forskare från bland annat Chalmers har använt en ny mätmetod som de kallar koldioxidkostnad, och visar att ekologisk odling kan orsaka mycket större utsläpp. Det beror på att ekologisk odling ger lägre skördar per hektar och att man därför måste ta större markytor i anspråk för att få lika stora skördar. Marken skulle bättre behövas för att odla skog på eftersom skogen binder koldioxid.

”Hur du lever viktigare än var du bor”

Hälsan vinner däremot på att bo på landsorten, visar forskningen. Den som lever på landet drabbas av mindre stress och andas renare luft. Ekologiskt odlad mat är nyttigare och godare.

Den gröna drömmen är inte så grön som man kan tro. Den kan leda till en känsla av bättre livskvalitet och ett meningsfullare liv – men hur du lever är viktigare än var du bor.