Det har varit som att resa genom en krigszon. Kollapsade hus, raserade vägar, järnvägar och broar, omkullfallna elstolpar. Mil efter mil av dränkta bomullsskördar. Skolor, hälsokliniker, matbutiker – allt är förstört. Människor som hukar i hettan under presenningar, som dricker av stillastående, infekterat vatten.
Och eftersom allt levande flyr mot öarna av torr mark, så är giftormar en hälsofara på nätterna.
Pakistans klimatminister Sherry Rehman skapade rubriker världen över när hon anklagade den rika världen för att ha orsakat den klimatkatastrof landet befinner sig. När SVT Nyheter träffar henne utvecklar hon sitt budskap:
– De länder som har blivit rika genom att ha stora utsläpp av växthusgaser, de har nu ett ansvar att dela med sig.
– Vi står bara för en procent av utsläppen. Vi är som ett vykort från randen av klimatstupet som världen rusar mot, detta kan vara mänsklighetens sista århundrade.
Hon är inte ensam om att höja tonläget, flera klimatsårbara länder förbereder sig för att ta strid på det kommande klimattoppmötet COP27. Kravet är att den rika världen ska stå för reparationerna av som det alltmer intensiva extremvädret orsakar. I Pakistans fall handlar det om 400 miljarder kronor. Lägg därtill att rika länder redan lovat att finansiera minskning av utsläpp och åtgärder för att anpassa sig till klimatförändringarna. Av de 100 miljarder dollar som utlovats har hittills bara hälften betalats ut.
– Jag lever granne med Afghanistan, jag såg hur många ofattbara miljarder länderna i väst pumpade in här i kriget mot talibanerna. Pengar finns, vi ber bara respektfullt om vår andel, påpekar Sherry Rehman.
Hennes argument låter bekanta, när jag reste i afrikanska länder på 80-och 90-talet skyllde afrikanska ledare sina länders misskötta ekonomier på kolonialismens söndrande effekt. Det nya k-ordet är klimatkris. I bägge fallen har den rika världen ett otvetydigt ansvar, där vårt välstånd byggdes på bekostnad av deras. Men frågan är vad landets eliter har för ansvar?
Medan grannlandet Indien tagit stora steg i sin utveckling så är Pakistan ett land med misskötta statsfinanser (där IMF kom med ytterligare nödlån i augusti), samtidigt är man en militär stormakt med kärnvapen. En befolkningsexplosion tynger landet, liksom brist på klimatanpassade bostäder.
Sherry Rehman säger att regeringen tar ansvar för bristerna men att man inte klarar det på egen hand. Invallningar av Indusfloden och nya slags grödor behövs för att fattiga lantbrukare ska bli mera motståndskraftiga.
Fortsätter temperaturen att stiga är Pakistans framtid mörk. När glaciärerna i Himalaya smält kommer floden att torka ut medan hettar stiger. Pakistan ligger i region där flera de länder som riskerar att bli obeboeliga, enligt en ny rapport från FN och Röda Korset. Frågan är då var landets 220 miljoner invånare ska ta vägen.