Avtalslösa robotar finns det massor av.
De heter bland annat Tomahawk (USA) och Kalibr (Ryssland). De har gemensamt är att de är placerade till sjöss och därmed avtalslösa.
De är kraftfulla, de avtalslösa kryssningsrobotarna, och kan avfyras från ubåtar i undervattensläge och från ytfartyg som är lång bort från sina mål. Dessa robotar kan styras på låg höjd och anfalla från ett oväntat håll – vilket överraskar en fiende.
Och sedan INF skapades under kalla kriget har Kina, Indien, Iran, Nordkorea och Pakistan utvecklat och beväpnat sina militära styrkor med markbaserade medeldistansrobotar, vilket varken USA eller Ryssland får ha, enligt avtalet.
Det finns de som menar att det bästa sättet att rädda INF-avtalet är att göra det globalt, så att det gäller alla länder med medeldistansrobotar.
Avtalslösa i decennier
Världen har sett bilder av dessa avtalslösa robotar i decennier. Vi som är äldre minns kryssningsrobotarna Tomahawk som avfyrades från amerikanska fartyg under kriget i Jugoslavien. Tomahawk har även använts i krigen i Irak, Afghanistan och Libyen. USA säger att de inte kan bära kärnvapen.
Och så sent som förra året visade Rysslands försvarsministerium upp en attack mot Syrien från en av deras dieseldrivna Kiloubåtar som gjorde en attack från undervattensläge i Medelhavet. Det var det andra officiella ryska ubåtsanfallet med Kalibr mot Syrien.
HÄR är Rysslands officiella video av anfallet.
Amerikanska fartyg har också avfyrat Tomahawkrobotar mot Syrien. HÄR är video från USA:s marin.
Rustning i Östersjön
Alldeles nyligen kom det nya uppgifter om att Ryssland bygger upp sin militära kapacitet i Östersjöområdet.
Även USA har utökat sin närvaro i Östersjöområdet under senare år, bland annat med jagare som sannolikt bär robotarna Tomahawk.
Katt och råtta-leken mellan stormakterna under kalla kriget har återuppstått.
Nya förråd för avtalslösa kärnvapenrobotar
Nu senast är det nya satellitbilder över Kaliningrad som tyder på att Ryssland bygger ut de militära förråden för att kunna förvara sina nya robotsystem – det markbaserade Iskander och det sjöbaserade och avtalslösa Kalibr – i den avskurna ryska enklaven som är närmare Stockholm än vad Malmö är.
Båda dessa ryska vapen kan bära kärnvapen.
FOI uppgav att vapnen behöver större och säkrare förråd eftersom de är flexibla och kan användas i flera olika situationer så att militära beslutsfattare kan skräddarsy vilken stridsspets de vill vill använda vid en insats: Kärnvapen eller konventionell stridsspets? Stark eller svag laddning?
Tre gånger tillåten räckvidd
Roboten Kalibr kan bäras av ytfartyg och ubåtar och har en räckvidd på omkring 150 mil, vilket innebär att den når minst tre gånger så långt som INF-avtalet tillåter. Om Kalibr stod på land skulle roboten vara förbjuden.
Men eftersom Kalibr är baserat på ytfartyg och ubåtar och avfyras till sjöss omfattas dessa robotar inte av INF-avtalet som endast reglerar de markbaserade medeldistansrobotarna och tillåter en räckvidd under 50 mil.
Man skulle kunna påstå att nedrustningsavtalet INF är omodernt.
Och 150 mil – det är långt. Det innebär att Kalibr kan avfyras från fartyg i Rysslands Svarta havsflotta och nå ända till Mälardalen. Dessutom har Ryssland redan tidigare i år flyttat några av sina korvetter med Kalibr till Östersjön.
USA:s tidigare president Barack Obama var först med att anklaga Ryssland för att ha utvecklat och placerat ut en markbaserad version av kryssninsroboten Kalibr.
Ryssland nekar till uppgiften, men om den är sann är det ett tydligt brott mot INF-avtalet eftersom de i så fall är placerade på marken och inte till sjöss. Ryssland å sin sida anklagar USA för olika brott mot avtalet.
Modifiering
Utöver Rysslands sjöbaserade Kalibr-robot finns också den markbaserade Iskander-roboten. Den finns i två versioner. En ballistisk robot och en kryssningsrobot.
Den ballistiska skjuts upp och faller sedan mot jorden i ballistisk bana, medan kryssningsroboten kan kryssa fram över jorden på låg höjd.
Enligt FOI kan Iskander modifieras så att räckvidden blir längre än vad INF tillåter. Hittills har Iskander provskjutits under 50 mil, vilket är vad INF-avtalet tillåter.
INF-avtalet har gjort stor nytta för nedrustning av kärnvapen, men kanske behöver det moderniseras?
Man får inte heller glömma bort att avtalet skapades i en tid då de strategiska domedagsvapnen var i fokus – de interkontinentala kärnvapenbärande robotarna som omfattas av Start-avtalen.
Nu är de taktiska kärnvapnen mer i fokus. De har en svagare laddning. Vilket gör att vissa militära beslutsfattare kan se att de faktiskt kan använda dem i vissa situationer – utan att hela jorden går under på en gång.