Processen som ger president Vladimir Putin möjlighet att bli Rysslands genom tiderna längst sittande ledare har gått rasande snabbt. Det hela började den 15 januari när Putin i ett tal till nationen sa att konstitutionen måste förändras för att stärka parlamentets makt på bekostnad av presidentens.

”Ingen trodde på allvar att Putin skulle släppa taget”

Aha, tänkte vi alla som dagligen arbetar med att försöka förstå vad som händer i Ryssland. Vilken position ska då Putin använda för att fortsätta att härska?  Kanske lite som Deng Xiaoping i Kina som styrde landet tills han dog fast han inte egentligen hade någon formell makt. Putin som ordförande i det ryska säkerhetsrådet var nog den populäraste gissningen. Ingen trodde på allvar att Putin skulle släppa taget och ge Ryssland en möjlighet att bygga demokrati.

Så följde en dryg månad där Kreml lade ut dimridåer för att få väljarna åtminstone måttligt intresserade. Putin hade ju sagt att det var väljarna som skulle bestämma. Förbud för samkönade äktenskap, och Gud som ledstjärna.

Så, plötsligt i sista stund presenterade den tidigare kosmonauten, nu parlamentarikern Valentina Teresjkova, lösningen på hela problemet. Hennes tillägg till konstitutionen, som författningsdomstolen idag godkände, säger att ingen får inneha presidentämbetet i mer än två perioder – utom de som tidigare varit president, Jeltsin, Putin, Medvedev.

– Tack Valentina, sa Putin när han i veckan talade i parlamentet.

Folkomröstning ersätts av ”folklig omröstning”

Redan samma dag Putin bestämde att konstitutionen skulle ändras var rysk TV, inklusive den internationella propagandakanalen RT, noga med att påpeka att folket skulle bestämma. Fast inte i en ”folkomröstning” utan i en ”folklig omröstning”. För resultatet i en ”folkomröstning” är enligt rysk lag avgörande bara om valdeltagandet är över 50 procent. Ingen i Kreml inbillar sig att så många väljare skulle gå och rösta i ett val alla vet är på låtsas. ”Folklig omröstning” blir bra!

I en ”folklig” omröstning finns inga krav på valdeltagande. Alltså behövs inget så uppenbart trixande med valurnorna. Billigare så!

Fast egentligen är det hela ju redan klart efter författningsdomstolens utslag. Också om de få som lär rösta i den ”folkliga omröstningen” säger ett rungande nej till förändringen av författningen så blir det som Kreml vill.

Vem som bestämmer vet vi. Hur det går för det ryska folket vet vi inte.