Ja, självklart är det ett bakslag. Men i praktiken har ju redan USA lämnat klimatförhandlingarna i FN:s regi. Under den senaste förhandlingsrundan i Bonn skickade USA en rekordliten delegation med uppgift att bara ”observera”.
Situationen är redan som natt och dag jämfört med hur USA uppträtt de senaste åren. Man ska ha klart för sig att det är USA:s förtjänst att Parisavtalet överhuvudtaget blev till.
LÄS MER: Trump planerar lämna Parisavtalet
Under president Obamas år skedde en omsvängning som gav det bränsle som behövdes åt FN-förhandlingarna. De hade knappt rört sig framåt sedan Kyotoavtalet 1997 och frös helt till is efter kraschen i Köpenhamn 2009.
Genom att sträcka ut en hand till Kina, som tagit över som världens största utsläppsland, gick USA från klimatbov till hjälte, och chefsförhandlaren Todd Stern, som betraktades som hin håle själv i början, kunde avgå med den största skalpen av alla – att ha rott Parisavtalet i hamn.
Högre utsläpp med Trump
Så nu ett nytt lappkast – från pådrivare till broms. Men vilken roll spelar det om USA hoppar av? I praktiken kommer förstås USA:s utsläpp enligt beräkningar att bli något högre med Trumps inrikes klimatpolitik. Och symbolvärdet är förstås enormt.
Men det är osannolikt att några andra länder av betydelse kommer att följa USA:s exempel.
LÄS MER: Trumpväljare gläds inför klimatbesked
Tvärtom har Trumps tvekan fått såväl G7-länderna som Kina att inte bara återupprepa utan snarast öka sitt åtagande till avtalet. De länder som kan ”smittas” av USA:s avhopp är i så fall de redan skeptiska eller obetydliga.
Ryssland, som har utsläpp av betydelse, är redan en passiv och ovillig part. Det är vad Kina, Indien och Europa gör som spelar roll. Och där är stödet för Parisavtalet fortsatt starkt.
Andra länder kan kliva fram
Det är klart att det är en stor nyhet om USA lämnar avtalet – eller ännu värre FN:s klimatkonvention. Men USA har redan satt sig på avbytarbänken eftersom man lämnat rollen som pådrivare i FN-förhandlingarna.
Det är förstås inte bra när ländernas ambitioner ska skruvas upp 2020, och klimatmålen höjas. Men andra länder kan i stället kliva fram. Nu öppnas scenen för Kina som världens nya klimatledare, en hett efterlängtad position.
Man måste också komma ihåg att Parisavtalet är frivilligt – det finns inga straff för det land som inte klarar klimatmålen. Så om USA formellt är med eller inte kanske inte har den avgörande betydelsen ändå.
Det som avgör är den nationella politiken som faktiskt sänker utsläppen. Det är alltså Trumps nedmontering av Obamas energi- och miljöpolitik på hemmaplan som borde oroa mer än huruvida USA sviker Parisavtalet eller inte.
Kan inte hoppa av så snabbt
Även om många nu bekymras över vad ett avhopp betyder för USA:s tidigare ledande roll, så kan man också konstatera att avtalet inte kommer att sluta gälla för att USA drar sig ur. Inte heller kan USA hoppa av så snabbt. Enligt artikel 28 i Parisavtalet kan inget land utträda förrän tre år efter att det trätt i kraft.
Det tar formellt ett år att gå ur avtalet, vilket betyder att det kan ske tidigast femte november 2020, om tre och ett halvt år. En drastisk genväg vore att lämna hela klimatkonventionen UNFCCC. Det tar bara ett år, men då mister USA insyn och inflytande i ett av de största FN-samarbetena.
LÄS MER: Trump tystar miljömyndigheter – möter motstånd
Även om temperaturrekorden duggar tätt, glaciärerna försvinner och klimathotet är mer akut än någonsin, så finns det mycket som ändå gör att läget ser ljusare ut än på länge. Bara det faktum att alla världens länder utom två enades om Parisavtalet var ett genombrott. De globala utsläppen har planat ut.
I Kina minskar fossilberoendet mycket fortare än väntat. Stora företag går i bräschen för ännu hårdare klimatkrav. Tekniska genombrott för solceller och elbilar förändrar kartan. Fossil energi är i många fall inte längre lönsamt (det är bara Trump och hans rådgivare som missat det).
Trump kommer möta motstånd
Så Parisavtalet har redan hjälpt till att sätta en boll i rullning som inte ens Trump kan stoppa. Det finns nu ett ”momentum”, som klimatdiplomaterna gillar att säga. Investerare överger fossila tillgångar, tillväxten av förnybar energi slår nya rekord på löpande band, och oroliga väljare i de flesta länder kräver att ledarna tar klimatfrågan på allvar.
Det gäller även i USA. Där vill två av tre väljare att kolkraften får begränsningar på koldioxidutsläppen. Och det jobbar nu nästan dubbelt så många amerikaner i solcellsbranchen som med kol, gas och olja.
Trump kommer också att möta stort motstånd inom USA. New Yorks borgmästare har sagt att staden ska klara Parismålen. Vissa amerikanska stater och städer ligger redan i framkant och kommer att fortsätta kämpa.
Många amerikanska företag kommer att vilja tjäna pengar på en omställning av energisystemet, så beslutet att hoppa av Parisavtalet kanske inte spelar så stor roll för klimatet. Snarare kan det ha ett högt politiskt pris. Och den största förloraren riskerar att bli Trump själv.