Bombningen av teatern blev en världsnyhet och det var länge osäkert vad som hade hänt. Enligt Mariupols borgmästare befann sig över 1 000 personer i byggnaden när den attackerades.
Ukrainska myndigheter har påstått att omkring 300 personer miste livet i attacken. Ansvaret för dådet har lagts på Ryssland, som förnekat inblandning.
Nu, mer än en månad efter händelsen, har nyhetsbyrån AP publicerat en egen granskning av vad som faktiskt hände, med vittnesmål från 23 överlevande, bilder och information om byggnaden i sig. Hur de gick till väga går att läsa här.
I artikeln konstateras att åtminstone 600 personer dog i och utanför teatern, men med brasklappen att det är omöjligt att i dagsläget avgöra exakt hur många som dött.
Vittnet: Kroppar överallt
En av dem som AP pratat med är Oksana Syomina som ska ha befunnit sig i byggnaden tillsammans med sin man när den träffades. Hon beskriver ett fullständigt kaos, damm och blod. Kroppar låg överallt – vuxna och barn. Anhöriga stapplade omkring och försökte hitta sina nära och kära.
– Alla dessa människor ligger fortfarande under rasmassorna. Ingen har grävt upp dem. Det är en stor massgrav, säger hon till nyhetsbyrån.
Flera vittnen berättar för AP att trängseln på teatern var stor. Många som försökte ta sig ut krossades. 36-årige Dmitriy Yurin var en av dem som tog sig till platsen för att hjälpa till. Tryckvågen efter attacken kastade honom till marken, men han reste sig och började gräva fram människor ur byggnaden.
– Jag tittade på mina armar, de var täckta av blod upp till armbågarna. Jag var i chock, säger han.
Viktig samlingsplats
Innan teatern träffades hade den fungerat som ett centralt skyddsrum för befolkningen i området. Teaterns anställda hade därför skrivit ”barn” i stora vita bokstäver på marken både framför och bakom byggnaden för att förhindra attacker.
Mariupol, härjat av våldsamma strider, var och är fortfarande till stora delar utan vatten och elektricitet. I teatern fanns dock detta, varför många sökte sig dit, inte bara för förnödenheter utan också för information.
– Vi blev omedelbart erbjudna en kopp te. Du måste förstå, vi hade knappt druckit eller ätit på sex dagar, alla var så glada över det varma teet, berättar Galina Kutnyakova, som kom till teatern strax innan attacken.
